Twingly statistik

31 december 2008

Mötet

Var ute och vandrade genom min lilla by idag.
Allt var sig likt.
Fullt med skräp, några förbannade ungar som smällde smällare, halt och allmänt råkallt.
Precis som det brukar vara, med andra ord.

Efter att ha kanat runt på isiga trottoarer genom byn fick jag till slut nog. Jag ville hem och ha kaffe.
Ingen människa har ju råd gå ut och fika längre.

Det är då jag ser kvinnan. Hmm...eller gumman, kanske. Hon är gammal. Säkert 80.
Har en stor päls på sig som gnistrar.
Vi går på kollisionskurs.

Sen blir det en dans som förmodligen skulle fått vilken dansskola som helst att vilja be oss framträda.
Jag tar ett steg åt höger, hon också, två till vänster från mig, hon också.
Så håller vi på, tre-fyra gånger.

Hon tittar upp, slår ut med armarna metern framför mig och skrattar åt vår lustiga dans för att inte kollidera.
- Det var nog meningen att vi skulle kramas, säger jag, och håller upp armarna.

Vad jag fick det ifrån vet jag inte. Men tänker. Vad tänker hon?
Ska jag sno henner pengar eller nåt annat?

Hon plirar tillbaka med sina små ögon.
- Det har du alldeles rätt i, säger hon.
Sen kramas vi.

Säger gott nytt år och går på var sitt håll.

Så Gott Nytt År på Er alla från mig!

30 december 2008

Sån kväll är det

Ikväll behöver jag kärlek!
En sån kväll är det.

Spelar gamla skivor, alltså lp.
Och minns!
Och kommer ihåg att jag inte minns.

Men en sak minns jag:
Behöver kärlek.
Precis som alla andra.

Så om du är kvinna och också behöver.
Hör av dig!
Mail

En tripp till krig

Fick ett märkligt sms idag.
- Ska du med till Gaza?

Också ett erbjudande att få. Ja, jag menar det var liksom ingen direkt semesterresa man blir erbjuden att hänga med på.
Israel bombar ju för fullt och Hamas försöker streta emot de också.

Dit vill en dåre till fotograf åka och jag ska följa med, heter det.
Han är född i området och kan språket, har också släkt som bor mitt i eländet.
Jag är väl inte så där pigg på en sån resa.

Men fotografen står på sig. Han vill att jag ska skriva och han ska plåta.
Kanske en bok, kanske lite reportage. Jag vet inte. Han spånar och jag lyssnar.
Området är minst sagt livsfarligt.
Men jag förstår honom.

Han vill egentligen dokumentera vad som händer i hans gamla hemmamiljö.
Fotografens skrivkunnande är det givetvis inget fel på, men han vill ändå att någon annan följer med. En som inte har några personliga känslor till området.

Just nu vet jag vare sig ut eller in. Vill hjälpa, men är inte speciellt upphetsad över att åka till ett regelrätt krig.
Fast å andra sidan: vad kan hända?

Ja, man kan råka illa ut och dö.
Och det är precis det som kommer hända oavsett om jag åker eller ej...

Ta´t lugnt

Är på systemet dagen innan nyårsafton.
Kanske inte så smart, med tanke på att alla andra också ska dit.
Men vad gör man inte för den goda saken.
Jo, man knökar in sig i mängden.

Som vanligt har jag ingen lapp på vad jag ska köpa. Men när jag är inne i butiken vet jag exakt vad som ska inhandlas.
Dess värre kittlar det då till i ljumsken.
Telefonen ringer.

Min mor meddelar hur min äldre syster mår efter en operation.
Efter detta skitkorta samtal tappar jag tanken totalt.
Vet inte vad som ska inhandlas.

Så jag går en runda för att liksom komma på.
Ser en kvinna som springer runt av bara den i butiken.
Hon fladdrar hela tiden framför mig.

Jag går med sakta steg, hon flyger fram.
Till sist har jag nog hittat lite och ställer mig att köa.
Framför är det just den flygande kvinnan.
Hon ställer upp sina varor och springer ut i butiken för att leta upp nåt bubbelvatten.

Kommer tillbaka tomhänt. Hon förklarar för expediten vad hon ville haft. Han går och hämtar.
Hon stressar med betalningen, glömmer köpa påsar som jag vänligt räcker henne.
Då tittar hon upp.
- Ta det lugnt, säger jag, stressa inte. Vi hinner.

- Herregud skulle ju bara köpa blommor, tog över en timme! säger hon.
Kvinna ligger alltså efter sitt program. Hon stressar på för att hinna med allt hon hade planerat och hoppats på.

- Så typiskt när man äntligen har en ledig dag, menar hon.
- Men du, gott nytt år, säger hon.
- Ja, tack desamma, säger jag.

Sen flyger hon vidare.
Ser henne inte.

Hade så gärna bjudit på en kopp kaffe.
Bara för att lugna ner en stressad själ.

29 december 2008

Läs en bok!

Så här i alla kristider finns det lite hopp.
Man kan göra massa saker gratis.
Tja gratis och gratis.

Men låna böcker på ett bibliotek är aldrig fel. De brukar ha bra filmer och finfin musik också.
Ta en titt, vetja.

Och för dig nära en dator finns böcker somn är gratis att läsa via nätet.
Du läser dessa svenska böcker via pdf-formatet.


Läs en bok!

26 december 2008

Trams

Goddag!
Idag ska vi reta upp oss på ordet "man".

Man borde lägga ner kärnkraften, tycker jag.
Fast i jämnlikhetens namn borde man kanske byta ordet man till kvinna.
Varför tycker inga rödstrumpor detta?

Kvinna borde lägga ner kärnkraften, blir det då.

I somras var det full debatt om jämnlikhet när det gäller våra övergångsställen.
Bara gubbar på skyltarna ju!
Sånt måste man/kvinna ta itu med ju.

Och det gjorde man/kvinna.

Herr Gårman skulle plötsligt bli kvinna.
Anledningen till att att namnet Herr Gårman uppkom är skitenkelt.
Skylten talar om: här går man.

Av detta kom någon smart på: Herr Gårman.
Det har fungerat sedan skyltens uppkomst. Nuvarande gubbe kom till redan 1955 av tecknaren Karl-Gustaf Gustafson, som designat mängder av skyltar.

Visst man/kvinna borde hänga med och kanske vara mer tvåkönad i allt.
Men det finns liksom gränser.

24 december 2008

Två snackisar

Senaste två veckorna har det varit två saker som det snackats om.
Dels massmördare Sture/Quick och Rosengård.

I Rosengård var det lite av upplopp hette det.
Man brände bilar, kastade sten etc.
Massa försörelse utförda av ungdomar.
Många i åldern 12-13 på sin höjd.

Vad dessa ynglingar hade ute att göra sena nätter, kan man undra.
I början syntes inte en vuxen till.
Sedan blev det bättre.

Det visade sig att upploppen bestod av mellan 50-75 ungdomar.
Flertalet av dem bodde inte ens i Rosengård.
Till slut lyckades vuxa tillsammans med polisen få bukt med upploppen.

Rosengård i Malmö är inget litet kvarter.
Här bor en bra bit över 21.000 personer. Med andra ord lika många som i en mindre småstad.
Kan vara bra veta när man diskuterar.

Raskt vidare till van der Sopborste, förlåt, van der Qvast.
Han var överåklagare när Quick kom till att fällas för åtta utförda mord. Värsta massmördaren i landet.
Och i sig ett helt unikt fall enligt all utländsk expertis som granskat Quick.

Nu ifrågasätts hur Quick kom till att fällas för morden.
Själv hävdar han numera sin oskuld.

Vad som är sant återstår att se.
Men bra snackisar har det verkligen varit.

23 december 2008

FRA-lagen - igen

Jaha, nu är FRA-lagen uppe igen.
För vilken gång i ordningen, undrar man?

Fildelningen är tydligen ett så pass stort beskymmer att det måste stoppas till vilket pris som helst.
Problemet är att det kommer inte hjälpa med en sån här lag.

Folk kommer skita i lagen och ladda ner som aldrig förr.
Detta oavsett och det egna ip-numret kommer till polisen eller domstol.
Varför?
Jo, därför att det kommer uppstå mängder av kryphål i lagen.

Om man bor i ett hyreshus och har en trådlös router så blir det ju rena kaoset.
Givetvis ska man ställa in att vem som helst ska kunna surfa från min router.
Om alla gör det i sina lägenheter, så blir det lite virrigt för lagens långa arm påstå att det just är jag, jag Karlsson, bakom ett visst ip-nummer.

Och det är faktiskt inte olagligt att dela med sig av sitt ip-nummer till grannar.
Så mitt råd till alla som bor i hyreshus är att öppna sina nätverk.

Vidare duggar redan idag tjänster tätt som erbjuder att gömma mitt ip-nummer.
Med andra ord öppnar den nya FRA-lagen upp för en skum marknad.
Här finns givetvis betaltjänster, men också såna som är helt gratis.

Det känns verkligen förhastat att dra igång världens "storebror-ser-dig-lag".
Om några år kommer vi sitta och skratta åt denna helt idiotiska debatt.

Då kommer den låta som en skröna, likt "råttan i pizzan".


Aftonbladet: FRA-lagen ute på remiss

Allt är sig likt

Jaha, så är det dags för tomten då.
I år ska det bli precis som alla andra år.
"Vi ska inte köpa julklappar och vi ska inte ha så mycket julmat".
Skrattretande!

En titt under julgranen skvallrar om att det tycks bli nåt nytt rekord i mängd av julklappar detta år.
Precis som alla andra år.

Och när vi talar julmat så lagas och fixas det i flera hem. Detta ska sedan strålas samman så vi kan käka lite julmat.
Lite julmat blir mängder.
Precis som alla andra år.

18 december 2008

En dag som gjord för att meka lite

Jag och bilar är en ganska dålig kombination.
Kan inte klara ut de mest simpla ingrepp på bilar.
Visst jag tvättar lite då och då, kollar luft i däcken och fyller på bensin.
Mer mycket mer än så är det banne mig inte.

Så idag var den stora dagen för kontrollbesiktning.
Ungefär lika olustig känsla som att gå till en tandläkare, tycker jag.
Man liksom bara undrar vilka fel som kan hittas.

Nu gick det bra.
Men märkliga fel hittades.
Samma parkeringslampa som var sönder förra året var sönder nu igen.
Och har man samma fel två år i rad så är det ombesiktning, fick jag veta.
Ajdå, men jag klarade mig, eftersom en av lamporna fungerade.

Fast när killen som kollade bilen sedan påpekade att mina blinkers fram inte lyste så gult som de borde, då trodde jag han drev med mig.
Men icke!
De skulle bytas, menade han.

Sagt och gjort.
På hemvägen tar jag färden till den lokala macken. Den som det mest luktar korv och kanelsnäckor om.
Bakom disken for en liten kvinna ut.

- Lampor, sa jag.
Sen blev det slående i kataloger hit och dit.
- Det är lika bra du kör in den i hallen så jag får titta lite närmare, sa kvinnan.
Jag rullade in bilen och hon kavlade upp ärmarna på jackan.

Hon bytte en parkeringslampa och satte dit två nya till mina blinkers.
- Den var lätt att peta ut, men svårare att hitta hålet, muttrade hon.
Jag vågade inte kommentera den kommentaren...
77 spänn kostade det.
Själv hade jag aldrig lyckats.

För det första är det ju så trångt att mina fingrar till prinskorvar inte passar i såna små utrymmen.
Sen hade jag säkert skruvat bort fel saker också.
Inget förvånar mig när det gäller meka.

Har lätt för att skruva isär saker, men värre med att få ihop det igen.
Det är jag i ett nötskal.

Personligen känner jag mig lite stolt över att bara kunna gå in på en mack och säga att jag kan inget om detta.
Många tror sig kunna och sen slutar det i katastrofer.
Man måste våga vara ärlig både mot sig själv och mot andra.
Det finns ju faktiskt folk som har betalat för att fixa saker åt oss.

Så ett hjärtligt tack till min lokala mack som faktiskt också kunde fixa bilen.
Inte bara servera korv och kanelbullar.

11 december 2008

Så sant

Du ska alltid välja det bästa idag.
För imorgon är det som var näst bäst idag det bästa.

Enkel lösning

Makalöst!
Alla undrar givetvis idag hur en människa kan bli liggande i sex veckor död innan någon reagerar.

Man menar att det ska finnas en respekt mot människor som inte vill ha kontakt. Det var därför det kunde hända på ett servicehus i Karlskrona.

Problemet är irriterande lätt att lösa.
Man ska givetvis ha en banal regel som säger: Varje morgon och kväll tittar vi till våra boenden. Oavsett vad de boende tycker.
Det är inte kränkande att knacka på en dörr och få ett livstecken tillbaka.
Att inte göra det är däremot kränkande.

Aftonbladet: Kvinna låg död i veckor i servicehus

Aftonbladets Monica Gunne: "Ett bevis för problemen i äldrevården"

Duktig ponke!

Så, nu har snart mina fötter varit inne och på allt som finns i mitt hem.
Idag ville jag inte göra som senast.

Ett djupdyk i toaletten.
Så det fick bli tvättmaskinen.

Dock var locket uppfällt till den toppladdade maskinen.
Och när ska inspektera och torka tårna.
Så...

Ja, då dråsade den slippriga våta foten rätt ner.
Sträckte mig som fan i ryggen i fallet.
Slog inte skallen denna gången, i alla fall.

Skrapade upp baksidan av benet duktigt.
Klämde mig på nåt sätt när trumman började röra på sig.

Blålila och blodvite uppstod i detta märkliga tillstånd.
Man förvånas aldrig över vad man lyckas med.

5 december 2008

Do it like a dog

Vi män är underliga.
Ser vi en kvinna så tänker vi:
Påsättningsbart!
Svar ja, eller nej.

Så funkar vi, på varenda en av er kvinnor vi ser.
Allt annat är rena bortförklaringen.

Visst är det konstigt?
Men egentligen inte.

Vi män är redo att sprida säd varje dag.
Vi är liksom byggda för det.

Kvinnor har sina perioder, eller huvudvärk...
Kan bara säga att män sällan har huvudvärk när det gäller sex.

Sen ser jag djurprogram, ja, nä fy, inga såna....
Utan riktiga med David Attenborough.
Spindelhonor som käkar upp sina hannar efter fullbordat verk.

Eller hannar som springer runt med ståndet från den ena honan till den andra...

Över till människor:
Pricken över i:et kommer på fredagskvällen.
Då är hon redo och gnyr, ta mig doggystyle.

Första gången man hör det så går liksom masten ner.
Man undrar vaddå? Hallå i luvan??????????

Sen kommer man på att det finns uppslagsverk.
Och där står banne mig inte doggystyle med.


Ja, vi människor är nog inte så olika djuren, trots allt.

28 november 2008

Hästar

Jag har nån slags märklig inställning till dessa djur.
De är så förbannat imponerande, men jag vågar knappt gå nära en.
Men små flickor hoppar elegant runt med dem som de vore en leksak.
Hur fan gör de?

På min dagliga vandring mötte jag idag ett ekipage.
Så heter det, nämligen.
En tjej, tja, kanske kvinna, satt på hästen.
Ärligt talat hann jag knappt se vem som satt på hästen.
Det är inte likt mig.

Men jag var så upptagen av djuret.

Fin häst, nästan svart i pälsen, nähä, vad heter det då?
Men ni fattar väl, svart var den, tyckte jag.
Glänste trots det var mulet och trist.
Och där satt hon...

Hon förde hästen framåt i stilla mak.
Plötsligt tiotalet metrar framför mig händer det.
Hästen skuttar till!
Jisses, tänkte jag.
Den liksom hoppade i sidled.

- Oj. Oj!
Utbrast jag högt.
Sen vet jag inte vad jag säger. Men det blev nåt i stil med:
- Är den farlig? Du ska inte vara rädd, säger jag, till hästen.
- Nä. Säger kvinnan.
- Först såg den en parkbänk och sen dig.

Där stannar min hjärna.
Hon fortsätter:
- Det är bara en bebis till häst som måste lära sig.

Bebis? En häst som är två meter hög?
- Lycka till, avslutar jag.
Hon rider iväg.

Herregud.
Hon ger sig iväg med hästen.
Jag går vidare.
Så dumt av mig.

Här borde jag ju tagit tillfället i akt att verkligen gå nära en häst.
Lära mig lite om hur de där djuren fungerar.
Jag tror nämligen att hästägare vill bjuda på sån kurser.
Men jag fegade ur.

Så nästa gång jag ser en ryttare till häst, då kommer jag vara nyfiken.
Bara säger det så ni vet!
Jag kommer nån dag närma mig. Jag jobbar på det.
Vill komma över det.

Om jag nu vågar alltså!
Eller så får ni tvinga mig.
Ropa till mig som ni kallar in en hund:
- Hit Karlsson!

Såna enkla instruktioner kan jag förstå.

27 november 2008

Upp med staken

Blev lite besviken idag.
Plockade fram staken.

Såg lite grå och dammig ut.
Nästan sliten.

Konstigt, tänkte jag.
Sliten? Knappt använd på ett år ju!
Man jag putsade upp den.
Såg genast bättre ut.

Den lyste och blänkte i lampans sken.
Men det liksom saknades nåt.
Den lyste liksom med sin frånvaro.

Tittade närmare på den.
Jodå, det felade nåt.

Längst upp på toppen var felet.
Här skulle det ju glöda.
Men icke.
Kollade så att det inte var nån smuts.
Petade och rotade runt efter bästa förmåga.

Och kontakt fanns också.

Då ser jag den lille lamp-fan som är kass.
En sån där liten skit som man inte kan handla.
Utan tvingas köpa en ny stake för att få lampor.

Härligt med slit och släng!
Mer sånt.
Det är klimatsmart till tusen.

Idiotförslag

Sälja allsvenskan?
Man tror att det är 1 april.
Men det är det inte.
Det är ett idiotförslag utan dess like att sälja ut allsvenskans namn.

Jakten på snabba pengar är nu så akut att klubbarna kan tänkas göra vad som helst.
Men sälja sig som horor?
Jag betackar mig för detta.

Svensk fotboll har havererat totalt.
Är det inte stålar via tv-rättigheter, så är det nåt annat lurt.
Hålen att stoppa alla pemgarna tycks bli allt större, ju mer pengar som klubbarna har tillgång till.
Jag vet inte om vi i landet lagom ska ens försöka ta upp kampen med de stora ligorna runt oss.

Att bo i Sverige må vara en exotisk utfärd för en som kommer från Europas utkanter, men knappat nåt annat.
Spanien och Italien har bättre klimat.
Det skulle lockat mig i alla fall.
Klart de har ju inte Stureplan....*ironi*

Nä, jag gillar inte alls förslaget sälja ut namnet allsvenskan.
I slutändan vet jag vilka som dyrt får betala.
Vi fotbollstokiga.

Aftonbladet: De vill ta över

Aftonbladet: Värdet 150 miljoner

25 november 2008

Mård-hunden Maud

Hallå Maud Olofsson!
Hur är det ställt, egentligen?

Du som gapade likt den värsta maud-hund(uttalas mård-hund) inför valet 2006.
Då ville du vara företagarnas frälsare, just den som de aldrig hade haft, enligt dig själv.
Nu när det är kris i hela världen och Sverige ramlar likt ett korthus, då åberopar du principer.

Förlåt, borde kanske nämna att Maud Olofsson är näringsminister och centerpartiets partiledare.
Maud försvann ganska snabbt efter regeringstillträdet och har sedan uträttat...?
Ja, vaddå?

Hon räddade inga småföretag alls, det blev inte billigare eller enklare för dem.
Summan av lasterna är forsatt konstanta.
Som lök på laxen ska nu också hennes parti inte alls vara vänner av avvecklingen av kärnkraften.
Ja, jisses.
Misstagen haglar.

Bra är att någon föreslår att staten köper upp krisdrabbade Volvo och Saab.
Men det vill inte Maud.
För se principen säger att statens ägande ska minska, enligt regeringen.

Bästa Maud.
Har inte denna höst visat att marknaden är stendöd. Den så kallade fria marknaden med kapitalismen klarar jag inte av krisen.
Varför måste annars alla landets regeringar gå in med stödpengar?
Förklara, så den bondlurk jag är begriper!

Nä, köp upp Volvo och Saab.
Sätt press på dem att ta fram billiga bilar, gärna drivna klimatsmart.
Det vore en bra affär för Sverige.
Eftersom du också haft synpunkter på vilka bilar som tillverkas, så kanske du i så fall kan styra den utvecklingen.

Det som du nu sysslar med Maud Olofsson är ett fiasko!
Att sitta och vänta på att USA ska agera i GM-frågan är förkastligt.

Centerpartiet är snart ett parti på marginalen.
Kärnkraftsfrågan har varit en anledning för kritiska borgerliga att lägga sin röst på dem.
Nu är även det borta.
Vart ska dessa kritiska väljare lägga sina röster?

Aftonbladet om bilar och Maud

23 november 2008

Underliga syner

Det är nåt visst med hav och strand tillsammans med sol och värme.
För en tid sedan gick jag på en gigantisk strand, flera mil lång.
Folk vandrade i tusentalls fram och tillbaka.

Och det var någonstans där som jag såg dem, ålakråkorna.
Ja, inte fåglarna då.
Utan nakna människor som for fram och tillbaka.

De ställde sig sedan helt stilla och liksom poserade.
Måste säga att det var helt groteskt.
Människorna var över 60 år och såg allt annat än bra ut.
Men de sträckte på sig och visade sina kön.

De hade också solstolar, men ingen var på dem. Alla stod upp!
Liksom visa att här är jag.
En märklig upplevelse.

Dagen efter är jag inne i staden och flanerar runt.
Massa mystiska ställen ser jag plötsligt.
Gay-barer, ställen för swingers och för de med ringar i penis!
Ja, det är verkligen en underlig tid vi lever i.

18 november 2008

Nytänkande i bloggvärlden

Har ni läst bloggar?
Skulle tro det.

Men bloggar som beskriver vad de skrivande ätit till frukost, till lunch, till middag, till....
Sen bilder på tallrikar med käk...

Och sen talar om vilka kläder man har, var de är inköpta, priser...
Nyttig info....gärna lite bilder....

Det är verkligen nytänkande i bloggvärlden det!

17 november 2008

Snälla- bara säg det!

Ord vi vill höra igen:

Det går bra för Sverige!

15 november 2008

Bra fråga

Kan du förklara varför "Intelligent Design" beslutat att ge män bröstvårtor?

Frågan ställdes i ett naturforum bland forskare.
Många amerikaner har ju en slags övertro till ID och kastar Darwin på tippen.
Debatter blir det förstås.

Jag tyckte det var en bra fråga.
Något bra svar kom aldrig i tråden på forumet.

13 november 2008

Fett är gott!

Djädrar vad svag man kan vara för sånt som är gott här i livet.
Inget ont i det ju.
Men man ska ju liksom hålla inne på vissa saker, typ fett, socker, salt, kaffe, nikotin, alkohol....

Ja, listan är lång på saker man ska avhålla sig från.

Så jag köpte ostbågar istället!
Lite svag för dem, faktiskt.

Väl hemma öppnas påsen upp och vi börjar smaska i oss.
Ingen säger nåt, vi tar några fler, smaskar vidare.
Tittar på dem och äter.

Men nåt saknas.

Det är nåt med smaken och kanske färgen också.
Jag hämtar påsen.
Läser till min stora förskräckelse:
30 procent mindre fett, men minst lika krispiga och goda!

Fel, fel, fel!
Inte riktigt rätt alls.
De smakar helt enkelt inte lika bra som de ostbågar som tillverkas med 30 procent mer fett.

Här snackar vi i-landsproblem, medan man i andra länder har fullt krig.
Tänk, så orättvis världen är...

11 november 2008

Uthuset = lösningen

Märkligt att hela världen har hållt andan och nu ställer sitt hopp till ett skjul.

Skjulet ska fixa alla världens problem.
Såsom finanskris och oroligheter med krig.

Och lösningen var en:
Barack!

9 november 2008

Segerfesten

Följ Aftonbladet för att se hur det firas med Kalmar FF.

Aftonbladet

Grattis Henrik Rydström!
Bästa djävla bloggen i idrotts-sverige.
Borde förresten vara ett pris på Idrottsgalan, så genialt, alltså.

Henrik Rydströms blog

Eftersom jag hyllat Kalmar FF:s Henrik Rydström, så måste jag ju också tala om var ni hittar hans blog. (Tack för påminnelsen som kom via mail)
Landets i särklass bästa, om ni frågar mig.

En humor man sällan ser.
Han vågar ge mycket av sig och ger och tar smällar som en tungsviktsmästare i boxning.
Det är minsann strongt det.

Håll till godo!
Henrik Rydströms blog

Förändringar i bloggen

Fått göra lite förändringar i bloggen.
Numera går det inte att kommentera inlägg.

Anledningen kan kvitta.
Men fortfarande går att maila, som vanligt.

Mail!

KALMAR FF, KALMAR FF, KALMAR FF - GULD!!!

Grattis Kalmar FF!
Så djädra härligt med ert fotbollsguld.

Bäst i laget Henrik Rydström.
Killen som marknadsfört Kalmar FF med sin vassa tunga och penna på ett sätt som aldrig gjorts innan.
Han är banne mig ett geni.

Klubbdirektören och kassören kan inte värdera hans insats i pengar.
Jag lovar!

Hela Kalmar FF borde redan idag ge lagkapten Rydström en staty i Kalmar, minst.

Man blir så stolt över detta lag att man nästan spricker.
Underbart att "lilla" Kalmar kan ge de riktiga storstäderna på tafsen.

Underbart!
Ikväll ska jag fira!

Tänk att listerbysonen Henrik Rydström skulle få vara med om detta.
Grattis Henrik.

8 november 2008

Min lokala dåre

Kommer ni ihåg sd-snubben?
Alltså min lokala lilla dåre.
Han som blev invald i kommunfullmäktige 2006 och valsade runt i media då.

Varför?
Jo, han hade då levt på socialbidrag i 13 år, snart inne på sitt 16:e år, och fick då 2006 arvode som politiker.
Då gjorde ju kommunen helt enkelt en avräkning på socialbidraget.
Det begrep inte sd-snubben.

Han grät ut i både lokala såväl riksmedier.
- Jag är nog den enda politikern i detta landet som tvingas jobba gratis, grät han.
Själv skrattade jag åt det hela. Hur sd-snubben trodde att han skulle lyfta arvode utan att socialbidraget skulle sänkas, fattar jag inte.
Men man blir ju rädd om en sån dåre plötsligt ska sitta och bestämma också.

Lyteskomik har jag aldrig gillat.
Men detta var nåt åt det hållet. Fast här var det ju dåren själv som klantade sig.
Det var så pass bra att inte ens värsta revygänget hade skrivit det bättre.

Jodå, den där sd-snubben lever vidare.
Han bloggar också.
Där finns en hel rad med dumheter från sd-snubbens sida.
Han hänger ut folk å det grövsta.
Med porträttbilder stulna från webben presenterar han namn, adresser, telefonnummer etc.

Detta mot de människor som sd-snubben anser har fel.
Det är en helt otrolig publikation som läggs ut.
Protokoll från olika domar, poliser och tjänstemän som han anser agerar fel.
Alla hängs ut med namn, bilder, adresser.

Jag har varit politiskt insatt i mer än 30 år och följt debatter sedan dess.
Detta är nåt helt annat.
sd-snubben är en rättshaverist, inget annat.
Förmodligen lider han av nåt också.
För detta är ett sjukdomstillstånd, någon annan förklaring hittar jag bara inte.

Vi lever i en demokrati, men denna publicering är så graverande att jag aldrig sett något liknande av en så kallad politiker.

Vad som fick min bägare till slut att rinna över kring denna personen, är en annan sak.
Nämligen när sd-snubben går runt och snackar ren skit.
Bland annat om flyktingar.
Det gör mig så djävla förbannad att jag knappt vet vad jag ska ta mig till.

sd behöver ingen opposition.
Inte med såna djävla dårar i ett parti!!

7 november 2008

Han hade foten i en potta

Våra hem är livsfarliga fällor.
Det är där som många olyckor sker.
Betydligt fler än på jobbet!

Speciellt är det väl badrum och kök som är farliga.
Även om en eller annan olycka också tillkomit i sovrummet, men det är en annan story det.

Häromdan var en dag som verkligen började bra.
Solen lyste och det var ett kanonväder ute.
Så jag beslutade mig för att ge mig ut på en längre vandring.

Två timmar senare är jag hemma.
Svetten lackar.
Av med paltorna och in i duschen.
Oj, så skönt!

Sen kommer momentet att försöka få sin stora kropp torr också.
För att inte min mage ska vara allt för mycket i vägen brukar jag slänga upp en fot på toasitsen och torka benen.
Så gjorde jag nu också.

Men....
men, nu var där ingen sits nedfälld, så min fot hamnade på porslinskanten.
Böjer mig framåt för att torka.

Då slipprar fotfan till och plumsar rätt ner i toastolen.
Själv störtdyker jag framåt. Händerna dråsar ner i stolen också.
Med skallen far jag in i betongväggen.
Bonk!

Ja, djävlar så ont det gjorde, alltså.
Det svartnade för ögonen.
Såg stjärnor och massa annat.

Fick sätta mig på golvet och ta andan.
Blev sittande länge innan jag till slut kunde resa mig.

Nu måste jag hitta på en annan plan för att kunna frottera min lekamen på ett säkert sätt.
Mottar tips i detta viktiga ämne.

4 november 2008

Anrell cyklar vidare

Lasse Anrell på Sportblaskan har tappat i förtroende!
I alla fall i mina ögon.

Han häcklar numera vecka efter vecka en av Sveriges bästa domare, Martin Hansson, från blekingska Holmsjö.
Jag fattar inte vad Anrell är ute efter.

För om Anrell ska hålla samma pondus när det gäller idrottsmän/kvinnor i allmänhet, borde han ju såga utav bara helvete!
Hur många målvakter har inte gjort tavlor, hur många forwards har inte gjort tavlor?

Även en fotbollsdomare kan ha fel, det är väl ingen nyhet, Anrell!

En domare gör en bedömning av läget och blåser. Allt går blixtsnabbt.
Kan vara fel, kan vara rätt, det tillhör liksom idrotten, fattar du det Anrell?

Annars lyfter jag åter den gamla frågan, ta fram Hawkeye!
Bort med alla domare!
Låt några bakom ett mörkt plexi sitta och bedöma.
Så vill jag inte ha det!

Och du Anrell!
Sluta med denna dumma journalistik.
Just nu håller du på med personjakt.

Lägg ner, Anrell!
Fan, det finns så djävla mycket annat ni borde och ska lägga er kraft på. Inte detta.
Det är inte värdigt en av landets största tidningar.
Jag skäms över varje liten sketen rad ni just nu presterar i detta dyng-ämne!

Martin Hansson ska ha all heder av att stå rakryggad genom det mediadrev som pågår. Han gör kanske inte allt rätt i varje match, men vem kan det?

Tänk om vi skulle agera på samma sätt så fort en journalist gick lite över gränsen?
Tänk på det, Anrell!


Skäms Anrell!

3 november 2008

Städmani - nej tack!

Nu har det hänt igen!
Jag har ett enormt berg framför mig.
Och som den bergsklättrare jag inte är, så går jag liksom likt en katt kring het gröt.

Jag tar inte itu med saken.
Disken växer nu lavinartat.
Ser banne mig inte en gnutta bit rostfritt av diskbänken längre.
Bara massa disk, disk....

Usch!
Jag vet inte varför det blir så här.
Men vet lika säkert att snart så far fan i mig och jag har diskat undan utav bara den.

Och det är då - alltid då - som den briljanta idén föds.
- Hädanefter ska det aldrig bli så här mycket disk. Jag ska diska undan varje liten ynklig kopp, inte bara ställa den på bänken.
Ja, det håller väl i ungefär en kvart.

Sen hamnar första kaffekoppen där.
Sen är liksom snöbollen i rullning.
Hur det går till och varför jag inte kan hålla mig till en av de mest enklaste planer, det begriper jag inte.

Å andra sidan är jag lite stolt.
I mitt hem är det ingen risk att man hade drabbats av allergi.

För det vet ni väl, ju rdnare ni har det, desto sjukare människor.
Alltid nåt positivt!

29 oktober 2008

Vill börja skratta - igen

Satans skit också!
Nu går jag verkligen in i mörkret.

Förra veckan dog hux flux en väns mamma.
Verkligen som en blixt från klarblå.

Och nu i måndags dog en vän.
Jag och många med mig, har egentligen bara väntat.
Men, det känns ändå så frustrerande.
Han dog 47 år år ung i ALS.

Våra vägar korsades genom livet i den lilla håla vi bor i.
Först tror jag vi träffades under gymnasietiden. Vi är ju lika unga.
Senare i livet kom han till att bli målvakt i den lokala hockeyklubben.
Och lite senare även ledare i hockeyn och ytterligare lite senare ledare i handboll.

Det var som ledare i hockeyn och handboll vi kom till att snacka mest.
Jag var lokal sportreporter och vi dryftade idrottens villkor.
Vi hade många samtal under ett antal intensiva år.

Sedan blev vi lite av kollegor.
Jobbade nära varandra och vi hjälpte till med att hitta lösningar på arbetet.
Det omöjliga gjordes möjligt.
Vi hittade alltid lösningar.
Och när de tunga uppdragen med någon utredning skulle fram, hjälptes vi åt.
Bollade lite mellan oss.

Tyvärr fick jag slut från arbetsplatsen, efter några år, men kollegan jobbade vidare.
Hans ena ben hängde inte riktigt med när han gick.
Det liksom "släpade" efter.

Vi skojade om idrottsskada.
- Hö-hö, farligt idrotta, sa jag.
Vi skrattade och skrockade.
Efter ett tag visade det sig att han drabbats av ALS.
Vi skrattade inte mer.

Han flyttade till grannstaden, där jag då faktiskt arbetade.
Jag ville träffa honom. Han ville inte.
Det skulle bli för känslosamt, meddelande han mig i mail.

Det är nu snart två år sedan, eller mer.
För mig var han en ledare.
Både på arbetsplatsen och inom idrotten.
Ett föredöme på många områden.

Nu är han borta och jag har verkligen sorg.
Kvar finns alla förbannat roliga minnen.
Tack, för att jag fick uppleva dem!

Mina tankar finns med familjen!
Ni som varit så starka under sjukdomsperioden och stöttat er man, som hustru, eller pappa, som döttrar.
Ni är bra!

26 oktober 2008

Veckan som gick

...var en katastrof.

Sittande regering bestämde att strandskyddet skulle stärkas.
Sa Andreas Carlgren.
Det är en sanning med modifikation.

Skyddet kommer att stärkas på de platser i landet där trycket på att lätta på strandskyddet är som störst.
Hur det nu ska mätas.

Nä, strandskyddet är perfekt som det är och ska bli än starkare, anser jag.
Vi ska inte vältra över frågan till enskilda kommuner och låta dem avgöra detta.

Ty, det är en för stor fråga för dem och de är bara hungriga på att skapa fler och fler gräddhyllor.
Stoppa det!

Och inte nog med det!
Sen antogs en förstärkning av FRA-lagen också.

Svarta måndagar och fredagar på börsen är en sak, till detta ska vi alltså lägga ovanstående.
Verkligen mörk vecka för demokratin i detta landet.

Löper - springer

Ett bra löp är alltid ett bra löp.
Även om det liksom inte alls stämmer med innehållet.
Skojade vi, ibland, när jag jobbade med tidningar.

I fredags mötte jag ett löp.
En tik som löpte.
Hundägaren är en lokal krogägare.

Jag ville klappa den gamla hunden.
- Se upp! Hon är lite lömsk nu, löper, serru, lät varningen.
- Stämmer bra in på oss två också då, menade jag.

Klarade mig från hundbett, kan jag tillägga.

Men fick en berättelse till livs.
Krogägaren mötte en hel skock med andra hundägare och hundar på en trottoar.
Det var den lokala kennelklubben som skulle ut och träna sina hundar i att just vara på stan, möta andra hundar etc.

Det blev ett himla liv.
Krogägarens gamla hund vek undan svansen och tittade på de ylande hundarna.
Hundägarna till de hundar som skällde, ja, de skällde tillbaka.
Voff-voff!

En del hundägare ville säkert sjunka genom jorden, skämmas liksom.
Hur kunde våra fina hundar bara bete sig så här?

Krogägaren och hans tik visste förstås.

Vi män löper inte.
Men vi kan tänka oss att springa efter en kvinna.

24 oktober 2008

Lurade den fan

Ikväll är jag deppig till tusen.
Ensam.
Nån har dött.

Men öl i kylen!
Ja, jag tar till ölen och skriver lite.
Skriver inte bara här.
Skriver annat också. Men inget som publiceras, alltså.

Djävla liv man lever, egentligen.
Om det nu är ett liv!
Ibland undrar man ju om man lever...

Levern ska dock få jobba lite ikväll.
Ska ha ett par öl och sen läsa lite.
Hämtade hem nån bra bok, tror jag, från biblioteket.
Den lät spännande.

Sen gäller bara kolla vilka billighetsglasögon som passar bäst i fyllan.
Ibland går det utmärkt med +1.5 andra gånger tvingas jag bära +2.5.
Hur det nu fungerar, det vet jag inte.

På stan om dagarna måste jag kisa.
För så illa ser jag stundtals.
Folk jag möter, ser jag inte alltid. Skitjobbigt.
Och jag som gillar fotografera.

Ja, ush, här sitter man och ugglar som det stora flertalet alla andra i detta avlånga land.
Vi som lever singellivet.

När hörde ni nåt parti prata specifikt om våra förhållanden?
Just det, aldrig!
- Ni har ju inga förhållanden? säger de och skrattar.

Men, men...trösten finns.
Så länge det finns sprit, kärr och rep.
Bara till att välja min vän!
Se bara till att kärret är djupt nog, grenen håller...

- Jaha, så fina herren väljer att denna fredagskväll ta till spriten?
- Okej, väljer du de andra alternativen, så finns det nog ingen räddning, är jag rädd...

...säger en kypare, utklädd till lieman, vars ansikte döljs perfekt bakom den svarta huvkåpan.

Än en dag har jag lurat den fan!
Men, jag vet, nån dag besegras jag, det vet jag ju.
Hoppas bara innan dess ha hunnit göra nån form av avtryck.

Behöver värme

Usch, jag fryser om fötterna!
Har ingen glögg hemma att värma min lekamen med, heller.
Det och pepparkakor tillsammans med grönmögelost, gifter sig verkligen.

Nu fryser jag bara!
Det är ett kallt Sverige jag ser.
De som har det lite knapert ska allt ha det lite mer sämre, tycker de som har det allt bättre.

Märklig politik.
Men den fungerar alltid för de som lever med kaviar och champagne till frukost.
Själv tar jag en knäckebröd med te.

I takt med dåliga tider och att det blir allt mörkare ute, så mår jag sämre.
Så enkel människa är jag.
Jag försöker då finna min tröst i kvinnor och droger.
Det är ju liksom ingen bra kombination.

Mina droger är sprit och nikotin, fast skulle lika gärna kunna tillägga, kvinnor.
Kvinnor goa!
Jag älskar att luta mig mot deras barm.
Känna värmen!

Jag gillar verkligen så mycket mer när det gäller kvinnor.
I det avseendet är jag den typ som ger mer än tar, eller vill ha.
Min största njutning är att se en kvinna verkligen njuta.

Och som den gode talare jag är och flitig med fingrar på tangentbord, så är det just de saker jag nyttjar med framgång och glädje:
Tungan och fingrar.

Skål, på Er alla kvinnor!
Sit on my face and say that you love me!

23 oktober 2008

TV4 - ett sånt avträde

Makalöst!
TV4 låg innan på min utelista.
Nu får inte ens kanalen torka mitt arsle!

Katrin Zytomierska ska sättas tillbaka i "Idol"!
Om jag vore företagare och satsade på reklampengar i samband med det programmet eller TV4, som helhet, då skulle jag dra åt svångremmen.

För helvete, TV4!
Ni är lägre än alla varelser jag kan tänka mig!
Inte ens en ryggradslös amöba hade gjort en pudel.

Lägg ner TV4!
Bojkotta kanalen.

Odugliga chefer som inget begriper låter alltså Katrin Zytomierska vara kvar!
Sanslöst!

Eller har allt bara varit noggrant förberett av anal-tv.
I min anal finns skit, precis som i TV4.

Som brev på posten sägs att Marcus Birro tvingas stänga ner sin blog.
Just på grund av alla detta!
Nä...Birro.
Upp o hoppa med dig!
Birros blog


Aftonbladet om helvetet Katrin

Oväntat besök

Hamnade på en singelmiddag i helgen.
Rätt kul, faktiskt.
Det var jag och två kvinnor.

Vi åt fint kött, sallad och massa rödvin.
Avhandlade det mesta och löste världsproblem i rasande fart.
Allt i takt med att det ena glaset efter det andra tömdes.

Sen snackade vi tv.
Bara skit-program, kom vi väl nästan överrens om, allihopa.
Fast...sen undrade nån om vi hade sett när SVT sände en helkväll på temat porrfilmer.
Jodå, det hade vi sett alla tre.

- Och kollar ni själva på porr? var ju försts följdfrågan.
Vilket man faktiskt hade kunnat räkna ut...
Lite skruvande blev det ju.

Men jag erkände.
- Jo, nog har man väl sett och annan rulle, menade jag.
Och jag var inte ensam visade det sig.
Alla tre hade sett, eller rättare sagt, tittar på porrfilmer.

När det var sagt kändes det genast bättre. Var lite som att komma ut från garderoben...
Sen blev det mest ett snack om vilken typ av filmer man gillade osv.
Ja, vi gick faktiskt in på ren teknik också.

Modern teknik, alltså.
- Jag bor lite lyhört och tycker att det kan vara jobbigt. Oftast är det ganska hög volym i filmerna, men inte när man växlar över till vanlig tv, så att säga.
Menade en av kvinnorna.
- Ja, och sen går man över till dvd:n och då blir det ju ett himla liv i lägenheten. Jag tycker det är jobbigt och skämmigt, sa hon.

- Fixa ett par sladdlösa hörlurar, perfekt. Jag har dem både till tv och stereo, sa jag snusförnuftigt.
Hon tackade för tipset.
Och vi lämnade den diskussionen och surfade väl vidare till annat. Minss inte riktigt.

Men så idag träffade jag hörlurs-kvinnan.
Vi gick och fikade, småpratade lite.
- Tack för tipset, sa hon. Hörlurarna, alltså, förtydligade hon.
- Jaha, okej. Fungerar väl bra?

Hon skruvade lite och tittade sig runt.
- Jag är nog ganska oteknisk av mig.
Hörlurskvinnan hade redan på måndagen stått i affären och köpt sina hörlurar.
Laddat upp inför en stunds avkopplande tv med sina nya hörlurar.
När kvällen kom så var det dags att testa sakerna.

I med dvd:n, på med hörlurarna.
Hon tyckte det lät lite dovt. Höjde och höjde, ljudet.
Såja, nu var det bra.
Men inte fullt så djävla bra, var det ju inte.
Förbannade Karlsson, tänkte hon nog...

När det i filmen var som allra hetast ringer det på dörren.
Hon slänger av sig lurarna.
Upptäcker att det är full volym på tv:n!!!!!!!
Innan hon hittat fjärrkontrollerna och stängt av allt, har kärleksparet i rutan grymtat och vrålat på som bara den.

Öppnar ytterdörren.
Där står exet.
- Kommer jag olämpligt, eller?

Hon bjöd inte på nåt kaffe, kan jag avslöja, i alla fall!

Fotnot: Hon hade helt enkelt glömt stoppa in den lilla proppen till tv:n. Därav allt vrålande ut i lägenheten och inte genom hörlurarna.

18 oktober 2008

Djävla telefonnummer då!

Har du blivit uppringd av numret 0635899000.
Skulle tro det!

Och är det nån som säger nåt?
Nähä, anade det också.

Ett gott råd bara:
- ring aldrig tillbaka
- ge fan i att svara

0635899000 finns det inget seröst bakom, så enkelt är det.

Mediehororna tar över min tv

De är horor av båda kön.
De är ett glatt gäng som valsar igenom, från kanal till kanal.

Ibland ser man liksom inte skillnaden, heller.
Det är ständigt och jämt samma gäng.

De behöver inte göra ett djävla dugg mer än sitta och tramsa i tv!
Tänk, de kan leva på det!

Kanalerna är numera så många och det så kallade kändisfolket, är få.
En problematik som inte håller.
Därför finns en liten kärntrupp med mediehoror.
Utan dem hade reklamkanalerna inte fått till det.

Att bli kändis idag är enligt min mening skitsvårt.
De som många gånger kallar sig för det, är det verkligen inte.
I takt med att fler tv-kanaler tillkommer så blir det givetvis ännu svårare.

Ibland läser jag om så kallade kändisar, som jag inte vet ett skit om.
Möjligen att de är stora på det lokala planet, Stureplan.
Men inte utanför tullarna...

För där, mitt i verkligheten, lever vi andra människor.
Vi har ett liv som fylls med kvalité.
Vi behöver inte tillföra något extra surrogat för att trivas.
Förmodligen handlar det om bra självförtroende.

I min egen lilla by är jag mycket större än många av de här flamsande människorna.
Människor som stundtals visar sånt förakt mot sina medmänniskor att man mår riktigt illa.
Hade det hänt i min lilla by, så skulle en sån person fått det mer än lovligt hett om öronen.
Med all rätta!

I oika omgångar har jag varit helt utan tv. Det har faktiskt fungerat.
Häromdan fick jag en bibba papper på vad som kommer hända i mitt utbud av tv-kanaler.
Massa olika prenumerationer hit och dit.
Dyrt också.

Nä, jag håller mig till trygga system som SVT.
Tyvärr så passerar även i SVT:s utbud dessa mediehoror igenom.
Men jag hittar alltid nåt intressant.

Jag är ganska trött på tävlings-tv där det bara handlar om utseende och att vara bäst på att föra sig.
Bättre med kunskapsrelaterade tävlingar. Där kan man själv kolla sina kunskaper, lära sig ett och annat också.

När förnedrings-tv är som värst vad lär vi oss av det?
Jo, att det faktiskt inte är tillåtet att mobba eller kränka andra människor.
Men varför i helvete får man göra det så snart det går via ett media, typ tv?
Nåt för justitieombudsmannen att kolla, tycker jag.

Det bästa som kan inträffa efter veckans skandaler kring programmet "Idol" är väl att man för upp debatten en aning.
Huvudfrågan är: det som anses vara olagligt utanför tv-husen, måste rimligen vara det också inne i en studio.
Eller?

Sedan kan man undra:
Är det verkligen denna typ av tv vi människor vill ha och behöver?
Fördummandet av det svenska folket når snart igenom med full kraft.
Det är dags sätta stopp för det!

Who The Fuck Is Katrin Zytomierska

Märkligt.
Jag trodde inte man kunde få sparken i en TV-kanal som enbart är förnedrings-TV.
Katrin Zytomierska drog det kanske lite väl långt och lämnar "Idol".

Jag ser inte såna här program.
Och knappt tittar på TV4 över huvudtaget.
Vi lever i märklig värld där den ena figuren efter den andra ska ställa sig framför en kamera.
Sedan tror de att de är något.

Plötsligt kan de kritisera än den ena, än den andre.
Och man gör det så plumpt att det blir irriterande löjligt.

Hur dessa program kan locka folk i stugorna, fattar jag inte.
När vuxna människor mobbar av bara den, hur ska då barn ta till sig detta?

Nä, bojkotta alla tv-kanaler som visar sånt här.
En bra början är TV4.
Kanalen som bevisat att den fria marknaden inte alls klarar av att sända bra tv.

Läs mer i Aftonbladet

15 oktober 2008

Ny teknik - testas på fulla

Usch!
Förra helgen blev ingen bra alls.
Blev full. Lite mer än önskat.

Resultatet var en totalkatastrof när det gäller hantera tekniska saker.
Allt började med att jag "bara skulle kolla några mail".
Slutade med att jag skickade svar till fel personer...

De fattade ingenting.
Fick tillbaka ett frågetecken i mobilen via sms.
Varför skicka svar där? tänkte jag.
Jaha, nu var det mobilen som gällde.

Och jag skickade sms också.
Skickade frågetecken till i stort sett hela adressboken...
Fick ganska kryptiska svar tillbaka.
Försökte svara, men gav upp.

Kaos!
Användarvänlighet var en gång ett ord som alla som jobbade med it sysslade med.
Och vad fan kom ni fram till då?

Om man inte ens kan vara full och klicka lite på datorn eller hantera en mobil?
Då har ni misslyckats totalt.

Mitt recept är:
Låt folk supa skallarna av sig, sätt de sedan fram dessa tekniska apparater.
Då kommer ni se hur det där "logiska" verkligen fungerar.

Och vill ni ta den korta varianten.
Kontakta mig bara!

14 oktober 2008

Mot högre höjder

Glöm inte sätta fram stegen i nästa vecka till sotaren.
Det var min fars sista ord innan han och morsan drog på utlandssemester.

Jodå, det skulle jag väl komma ihåg.
Antecknade i min kalender och allt.

Så dagen innan sotaren skulle upp på taket är jag där och halar fram stegen.
Samtidigt blir jag lite intresserad av att se hur det ser ut där uppe.
Men mitt problem är att jag höjdrädd!
Klarar knappt stå på en köksstol, ens.

Jag vet att sånt kan övervinnas, hade jag läst.
Hmm...varför inte prova upp till takkanten nu då!

Upp på stegen med skakiga ben gick jag.
Spanande in stuprännan lite, stod där och liksom skulle se om jag blev van vid höjden.
Innan jag vet ordet av har jag kravlat mig upp på taket.
Håller stenhårt, så knogarna vitnar....

Jag ser skorstenen framför mig, den är mitt mål.
Tittar bara uppåt, för neråt ska man inte titta, heter det.
Efter en lång tid når jag mitt mål.

Väl där gör jag en dumhet.
Ställer mig upp!
Jisses, vilken höjd alltså.
Det svartnar framför ögonen och jag knäar ner.

Genomsvettig och med hjärtklappning ála Ulf Dahlén, börjar min mödosamma resa mot marken.
Fast jag trillar inte, utan vill ju klättra ner.

Närmar mig försiktigt stegen.
Då blir det problem, stora såna.
Hur jag än gör så kommer jag fan inte över till stegen.
Funderar på att kasta mig ut och hoppa...

Svetten lackar...
Jag halvligger på taket och försöker åla mig fram på alla möjliga sätt.
Näe, stegdjävulen når jag inte.
På nåt sätt förmår inte min kropp att styra sig alls.
Det blir tvärnit.

Så där håller jag på i nästan en timme!
På nåt märkligt sätt, som jag ännu inte vet hur, lyckades jag komma ner.

Länge var detta en hemlighet.
I alla fall tills förra månaden.
Gubben till farsa och jag pratade om höjder.
Han vet att jag är höjdrädd.
Då berättade jag för honom vad som hade hänt 15 år tidigare.

- Ja du, sa han. Det hände även mig första gången jag var uppe på taket.
- Om jag varit osäker innan på om du är min son, så börjar jag bli allt mer säker på att du är min son nu.

Det var sämre förr

Så här i dystra tider kan det vara dags blicka bakåt lite i historien:

Under andra världskriget var det ransonering på det mesta.
I Stockholm skulle man ransonera varmvattnet.
En kvinna hamstrade.
Hon tappade upp 400 liter varmt vatten och ställde på sin vind!

Var är posten?

- Ursäkta men var ligger posten? frågade kvinnan och bröt på en utländsk dialekt.
- Ehh? svarade jag.

- Vad ska du gör där? frågade jag.
- Ska skicka ett paket till Polen, svarade hon.

- Hmm. Leta upp bensinmacken här utanför centrum så kan de hjälpa dig, menade jag.
- En mack? Men ni har väl posten?

- Nä, nu i detta moderna samhälle har vi inte kvar ett posthus. Och hur man ska veta på vilka ställen de kan hantera paket, så är det rena lotteriet.
- Låter ju märkligt, sa kvinnan.

Hon trodde väl jag stod och ljög.
Följ efter min bil, sa jag.
Så jag rattade min lilla bil till macken, gick in och frågade om det gick skicka ett paket.
Jodå, var svaret.
Kvinnan tackade med en kram.

8 oktober 2008

Satans banker - sorry, ska vara - statens banker

Hela världen går igenom ett stålbad utan dess like.
Mängder av skattemedel skjuts in i de ekonomiska systemen, annars är kollapsen här.
Problemet är att man inte tycks se botten ändå.

I England tycker jag att man gjorde en ytterst radikal sak.
Staten tillförde pengar till bankerna, man blir också delägare.
Det är väl ungefär det bästa man kan göra.

Den så kallade "marknaden" är död.
Länge leve staten!

6 oktober 2008

Hans Lindström



Det var en gång en rektor.
Han visade mig bilder gjorda av Hans Lindström.
Vi skrattade och pekade, kommenterade, så vi kiknade av skratt.
Det är många år sen nu...

Djädrar vad jag kan sakna denna rektor.
Ja, ja, han är i livet...men ändå...

Det som glädjer mig är i alla fall att Hans Lindström vågar.
Jag hoppas att Hans Lindströms snart kommer till en utställning när dig, bara.
Och gör den inte det, får du hålla till godo med webben.

Hans Lindström

Lasse Anrell


Hmmm....
Jag har numera upptäckt att Lasse Anrell kan finnas i nån sån där bilaga som ingen ens köper.

Har ingen aning om vad den hette.
Men hittade en för ett par veckor sedan.
Och där på näst-sista-sidan, var han!

Likt en lucia med sitt eldflammiga hår, fanns han bara där.
Lika djävla bra som i fornstora dar.
Det vill säga när vi kunde läsa hans texter varje söndag i söndagsbilagan.

Djädrar vad jag saknar de stunderna.

Så...nu har jag liksom ett tips till alla som gillar Anrell.
Slå upp sista sidan, kolla vem som skriver....det kan vara Anrell köp!!!!

Är det någon annan så kan du vara ganska säker på att du inte missat nåt.
Handlar mest om småbarn och familjeliv.
Och det finns det just en hela drös andra som skriver om...


Och ja, jag vet. Man ska inte stjäla bilder typ den på Anrell. Men det får faktiskt Aftonbladet bjuda på.

Bengt Grive

Grive var en fantastisk kommentator/journalist.
Han följde alla våra legendarer som Ingemar Stenmark och Björn Borg.

Men roligast var kanske ändå höra honom i konståkning.
Han berättade då om vilka färger de hade på sig som utförde åkningen.
Bengt hittade ibland färgegenskaper som inte ens den mest bevågade vindrickade hade kommit på.

Ett vin som smakar sol...typ ni vet....

Nä, Grive var i en annan division.
Bäst är väl kanske ändå:
- Och nu ska vi se när hon åker in i sin kakelfärgade dress.

Däremot tror jag inte Bengt Grive sa:
- Här kommer hon i sin ollonlila dräkt.

Fast kul hade det ju varit.
Och jag tror många förstått färgen.

Betydligt bättre än kakelfärgad dress, i alla fall.

4 oktober 2008

Sauk

Tuben har mycket att ge.
Stefan Sauk

3 oktober 2008

Staten ska ha bank

Uppgång och fall.
Är det inte så de sjunger Ebba Grön?
Fast i deras fall handlar det märkligt nog om välfärdsstaten.

I mitt fall handlar det om att det inte finns stat.
De senaste veckorna av fritt fall i ekonomin gör att vi måste tänka om.

Kommunismen anses numera vara totaldöd. Inget ont i det.
Men nu tycker jag också att vi kan lägga dess opponent i samma slagghög, nämligen kapitalism.
Den klarar inte av det.
USA:s problem som visade sig vara hela världens problem visar det detta.

Marknaden är en samling papper, inte ens pengar.
Som i ena stunden är värda pengar, i andra inget.

Staten ska givetvis ha en bank.
De kan sätta gränser som ingen annan bank kan.
Man kan låna ut pengar till sig själv, vilket vi alla skulle ha fördelar av.
De ska också ta hand om mina fonder som sedan ska bli pensioner osv.
Jag vill inte välja!
Lyssna!

Jag begriper egentligen inte varför detta är det enda alternativet!

1 oktober 2008

Hos en läkare - ögonläkaren

Fick en läkare som jag inte visste var man eller kvinna.
I alla fall när jag läste namnet.

Misstänkte en felstavning.
Men det var det inte.

Och det visade sig vara en kvinna.
En förtjusande sådan.

Hon kollar in i mina ögon.
Jag vill se in i hennes.
Hon pratar ju med med mig.
Då vill man liksom se den man pratar med i ögonen.

Men nähä.
Det får jag inte.

Titta på mitt öra, titta näsan...
Säger hon.
Och står bara tio centimeter från mig och tittar djupt in i mina pupiller.

Det är ju inte jämlikt, på nåt sätt alls.
Vill också se djupt in i hennes pupiller ju.

Nä. Jag vill ha jämlika läkare.
Sedan kan det kvitta vad vi ska kolla.

När jag ska kolla prostatan, exempelvis.
Där de drar ner en vattenslang i urinröret och kollar läget.

Sånt vill man liksom se läkarna också göra ju.

Tillgänglighet

Uppdaterade lite i windows idag.
Live Messenger bland annat.

Helt plötsligt är alla mina kontakter "tillgängliga" när de är on-line.
Lite kul, när man umgås mest med singlar...

Djävla marknad

Marknaden fixar konkurrens och gör allt bättre resultat utan inblandning av staten.
Hur ofta har vi inte hört detta?
Man blir bara så trött...

Kapitalismen har nu förbrukat sitt förtroendekapital.
De senaste veckorna är ett tydligt exempel.
Total anarki har skett.

Bara i Sverige har 10.000 personer varslats.
Ingen fara, säger alla.
Jo, det är precis vad det är.

Nu kommer vår ekonomi att stramas åt.
Folk blir räddare för att investera, även företag drar sig för det.
Stagnation blir resultat.
Eller rent av en kräftgång.

Marknaden är ingen allenarådande allsmäktig Gud som sitter på ett moln och ser till att allt fungerar bra i vårt samhälle.
Istället är marknaden människor av blod och kött.
De är giriga och hungriga efter mer och mer pengar.
Inte ens Joakim von Anka är i sina värsta stunder lika cynisk.

Om vi ska ha en fungerande marknad måste staten gå in och styra i ekonomin.
Sånt här kan ju faktiskt även de mest extrema kapitalister, hålla med om.
De brukar säga: att om flertalet i vårt samhälle ska ha det bra, då måste staten styra mer, inte mindre.

Men de tillhör den topp i samhället som nästan aldrig behöver hamna i rännstenen.
Med pengar kan de köpa sig dyra försäkringar etc.
Det är inte dem det går någon nöd på.

Förlorare är som vanligt vi hederliga skattebetalare, som redan har det knappt.
Vi är nämligen fler än kapitalisterna.
Likt en myra drar jag mitt strå till stacken...

Nu är det banne mig dags för alla att vakna!
Staten ska tygla marknaden, inte tvärtom.
Fatta det!

26 september 2008

När jag träffade Gösta

Man ska vara försiktig, ibland.
Utmanade en rejäl tjur i veckan.

Gick in på en äng med tjur och kor.
Jag vet hur tjurar tänker och vad de kan tänkas göra.
Därför att tjurar tror att jag ska ta deras kossor.

Ja, det låter sjukt, men så är det ju en tjur som försöker tänka då...
Tjuren har ett harem och kan känna sig utmanad.

Tänkte inte alls så, när jag strosar fram på ängen och tror jag ska hitta svamp.
Ser bara koskit, faktiskt!

Korna står ett par hundra meter framför mig, tittar nyfiket.
De liksom klumpar ihop sig lite.

Jag går där och tittar ner i marken.
Tittar upp och säger: Hallå kossorna! Vad ni är fina idag då!

Det är väl det som tjuradjäveln både hör och uppfattar....
Undrar vad den fan tänker.

Plötsligt står jag faktiskt ganska nära tjuren.
Lååååååångt bort till säker mark, minst 300 meter kanske 400.
Shit...eller koskit, tänker jag.

Tjuren ser inte glad ut.
Kossorna blinkar lite förföriskt mot mig med sina ögonlockar, som kossor gör, liksom.
Nej, titta inte på mig, förbannade kossor, tänker jag.
Spana in tjuren istället.

Men, nejdå, kossorna följer mig med blicken. Blinkar till då och då.
Tjuren kollar lite på sitt harem och sedan mot mig.

Han är då fan inte nöjd just nu!
Vi står på kanske fem meters avstånd. Tjuren är stooor...jag är liten, men ändå 100 pannor tung.
Vad gör man?

Titta inte ett djur i ögonen heter det. Då blir de utmanade.
Ja, ja, lätt säga med ett ton tjur framför sig. Den besten vill man fan ha koll på.
Så jag tittar ner lite i marken, stegar åt sidan för att passera.
Så ska man nämligen göra, heter det.

Men tjuren bara fånstirrar på mig. Jag är nog inte poppis i hagen.

Då hör jag ett himla slamrande långt framför mig.
En traktor med släp dånar fram.
Stödfodring på gång.
Hela skocken kor med tjur sätter fart mot traktorn.

Jag följer efter.
Korna och tjuren sliter i höbalarna och stoppar i sig.
Bonden går runt och klappar sina kor.

Sen kommer då jag och knappt vågar passera.
Är tjuren farlig, eller rent av korna? undrar jag.

Nääää...säger bonden.
Jag kommer fram.
Gösta är tjuren visar det sig.

Bonden står bredvid Gösta.
Jodå, jag kan också komma fram.
Tjuren slänger med sitt stora huvud och jag blir fan rädd.

Men det visar sig att Gösta är en snäll tjur.
Jag kan klappa honom på skallen, fast rädd är jag.

Egentligen är Gösta mer rädd än dig, säger bonden.

Med det låter jag nöjas och går hem.
Lite spagetti i benen är det...

Djädrans tjur till att lyckas skrämmas då!

23 september 2008

Skogens guld är skogen


Ja, det är inte kantareller och annan svamp som står högst i kurs när det gäller skogen.
Det är nämligen själva träden som är mest attraktiva.

Titta bara på hur en skövling av skog går till.
Man kör rätt in i backen med en så kallade skördare, borde vara skövlare, som tar i stort sett ingen hänsyn till någonting.

Befintliga stigar i skogen körs effektivt sönder av dessa maskiner.
Små vattendrag kör man över och de diken som uppstår gör att plötsligt rinner vattnet nu åt ett helt annat håll.
Givetvis med förödande konsekvenser.

På en promenad idag var det så jag baxnade.
Jag gick på en mycket berömd led.
Man följer helt enkelt de orange-färgade pinnarna.

På halva sträckan började jag ana. Aha, här ska fällas skog, tänkte jag.
Sen var det med nära nog stukade fötter och med synen enbart på marken som gällde.
Det var så djäkligt att ta sig fram.

Och på vissa ställen visste man inte vart leden gick!
Därför mitt inne i skogen brukar man ibland måla på träden hur leden går.
Men nu var träden borta och en massa körspår huller om buller.

Det är där någonstans jag möter en man och kvinna.
De ser mig fotografera. Stannar till och så pratar vi en stund, på knackig engelska.
Vandrarparet kom från Tyskland och undrade vad som egentligen hände i skogen.
Fick man verkligen köra sönder en led på detta viset?
Gick inte lederna fram på just väldigt attraktiva platser och som borde vårdas?

Vi satte oss och fikade.
Jag svarade bäst jag kunde.
Vandringslederna har markägaren ansvar för. Denne kan ändra sträckning och göra lite som denne vill.
Det är själva sanningen.

Vad vi kom på i det härliga vädret är att dessa leder borde skyddas helt och hållet från körning av tunga maskiner.
Tänk att vanliga sketna arbetare kan komma fram till såna enkla lösningar.
För enkelt förstås!

Sanningen är ju den att när det ska köras timmer ut ur skogen skyr man inga medel alls.
Pengarna styr, inget annat.

Nässelsoppan


Klimatförändringar eller ej.
Men vad händer med vår närmiljö?

Ja, den frågan mailade jag till min hemkommun för två veckor sedan.
Anledningen är det som ses på bilden.
En djädrans grön slemmig soppa.

Algblommning nu i september?
Ja, jag vet inte.
Men svar på frågan har jag inte heller fått.
Än mindre ens ett tack för att jag som kommuninvånare slår larm om att en sjö inte ser ut att må så bra.

18 september 2008

Dagens Anrell-citat

"Men det kan jag nog säga: det håller inte att se ut som en ledsen höna, Dahlén.

Upp med hakan. Visa aggressivitet och vilja även utanför omklädningsrummet.

Låter du butter efter en förlust är risken att du låter som en Henke Larsson med syrebrist efter tio."

Skriver Lasse Anrell i Sportbladet idag angående hockey och Frölunda.
Snacka om att redan vara en klassiker.

Läs hela artikeln här.

Aftonbladets webb - idag ett skämt


Ja, herregud alltså.
Just nu toppar man sin webbplats med ett reportage om prinsen.
Idag handlar det om att han kan köra bil några varv på en motorbana utan att krascha eller åka av.

För innan är det väl ungefär det som Aftonbladet berättat.
Det är ingen vågad gissning att hovet ville ha lite balans efter allt skrivande om hur prinsen inte kunde hålla sig på vägen.

Dåligt omdöme, är det hur som helst.

Längre ner på webbplatsen kommer dock de riktiga nyheterna.
Bland annat om hur Försäkringskassan totalt misslyckas med sin utbetalningar och hur detta drabbar folk.
Det vore klart bättre toppa med, Aftonbladet!

Börsras

Börsen rasar!
Och den drabbar även mig.
Trots jag inga aktier har.
Det känns för djävligt.

Jag har dock gjort ett medvetet val. Nämligen att inte äga aktier.
Ty, för jag vilka som är förlorarna i detta spel.
De som behöver ha sina snabba pengar när det närmar sig lågkonjunktur.

Tvingas sälja till löjligt billigt pris.
Den som köper är på god fot ekonomiskt sett och gör ett rejält klipp.
Att inte den vanliga Svensson, fattat detta!

En gammal släkting sa en gång till mig: Den dagen då en arbetare börja handla med aktier, så kommer han bara bli den som bidrar till att göda de redan rika.
Ligger onekligen nåt i det, tycker jag.

11 september 2008

Sär skilt - syftningsfel

Ett företag söker folk.
Här kommer en liten del av annonsen:

"Vi är ett expanderande företag i Sverige. Efterfrågan är stor på våra produkter, vilket gör att vi nu söker fler medarbetare.
Våra kunder är företag, bönder, villa ägare, sommar stugor mm."


Som grädde på moset ställer företaget dessutom krav på den som ska anställas:
"...samt kan uttrycka sig väl i tal och skrift."


Jo, tjoflöjt säger jag då.

10 september 2008

Tips på gps - tack!

Nån som har ett bra tips på en handhållen gps, med bra batteritid?
Ja, frågan är liksom akut.
Gick ordentligt vilse idag.

Det kändes ingen vidare alls.
Vet inte riktigt hur jag kunde hamna så fel. Men till slut var jag nog 1,5 mil bort från min bil.
Av svamp-plockning blev det inte så mycket....

Till sist gick jag mest och undrade var tusan jag höll hus.
Och jag som bara skulle gå en liten runda i skogen.
Jag kände inte igen mig någonstans.

Anledningen var givetvis att man börjat skövla skog som bara den och gjort massa nya vägar för att köra ut timmer.
Helförvirrad hamnade jag till sist ute på en landsväg.

Lyckades med nöd och näppe ringa en som kunde hämta mig.
Mobiltelefonen var givetvis på väg att dö också, batteriet slut.

Min packning var förstås minimal. Jag hade ingenting med mig, vare sig karta eller kompass.
Hade ju bara tänkt gå en liten runda...
Men med näsan i marken för att leta svamp vaknade jag till lite för sent i den stora skogen.

Så, nu ska det köpas gps.
Tips mottages!
Hör av dig till en förvirrad man.

Lika förvirrad som jag var idag är alliansregeringen.
De borde också ha en gps och känna av hur vindarna blåser i detta landet.
Skillnaden mellan mig och regeringen är att jag i alla fall vågar erkänna mina misstag.

7 september 2008

FRA - Nu nästa fråga

It-branschen kokar för tillfället.

Knappt har FRA-frågan svalnat, så kommer nästa fråga, som är en kovändning
från både höger och vänster.
Politik kan var rätt kul, ibland...:-)

Men nu måste vi snart fråga oss om det är värt allt detta övervakande.
Vi klarar ju inte ens av sätta de psykiskt sjuka inom lås och bom.

Så varför spana i cybern, när problemen är så mycket större på närmare håll?
Också ett sätt att fly bort från verkligheten.

Computer Sweden gräver i nästa fråga.

27 augusti 2008

Försvarsfrågan - Nu är det hot! Inte då!

Det är ett märkligt land jag lever i.
Knappt hade sommarens plåga om FRA-lagen lagt sig.
Då det dök upp frågor om det svenska försvaret.

Man skulle skära ner rejält, hette det.
Den samlade bilden var att det fanns inga som helst hot mot Sverige.

Nu någon månad senare låter det annorlunda. Nu är det krig i Ryssland och de hotar lite till både höger och vänster.
Helt plötsligt säger samma personer att det nog är tal om ge försvaret ökade anslag!

Man behöver väl knappt ha en spåkula för att bedöma omvärldsläget.
Klart att Sverige behöver ett försvar!
Och vi ska ha det i Sverige! Inte kasta ut våra soldater till andra länder.

Om soldater ska skickas till andra länder så ska det endast ske under FN-flagg, inte under någon NATO-flagga, för det är något helt annat.

Försvaret är en så viktigt fråga att vi kan inte hålla på och bolla med denna frågan varje förbannade år.
Kom med långsiktiga lösningar!
Behåll försvaret.
Utyttja och bygg ut hemvärnet mera.

Sen ska man givetvis rensa stenhårt bland alla de så kallade stridspittar som vill bli soldater.
Idag finns det på tok för många dårar där.
Dårar som med glädje hade tagit hem en Ak4:a i sängen.
Så pass sjuka är de!
Bort med dem.

Jan Björklund är avslöjad

Radions P1 kollar in den svenska skolan.
Man gör det i en serie av olika inslag.

Första sändningen gav vid handen att Jan Björklund som alltid pratat om den svenska skolan som "världens sämsta" kom på skam.
Jan Björklund har nämligen ljugit för det svenska folket och hans källfakta är verkligen bristande.

Världens sämsta skola finns inte i Sverige, det kan man istället konstatera.
Jan Björklund har fört hela sin politiska karriär kring denna frågan.
Så egentligen borde han ju dra sig undan nu och skämmas för sina lögner.

Men jag tror att han klarar sig denne Jan, tyvärr.
Alldeles för få uppmärksammar dock radions P1 och dess avslöjande av Jan Björklund.
Journalistpriset 2008 torde vara lätt dela ut, i alla fall.

Kris skolan? - P1 - sr.se

Här kan du ladda ner hela första programmet också.

23 augusti 2008

Youtube och sökmotor


Nä, Youtubes sökmotor är ibland lite väl bra.

Sökord:
gud i brallan

22 augusti 2008

Pissrännan

Liten eller stor snopp?
Skit, samma, de fixar vad de ska ju.
Antingen pissa eller skicka ut spermier.

För dessa enkla göromål har storleken ingen betydelse alls.
Den med stor snopp säger: mina spermier simmar en kortare sträcka.
Okej! Än sen?
Den med liten snopp ska nog inte betäcka samma kvinna och låta spermierna vara med i nån form av spermie-OS.

Nä, det viktiga är väl att de där uthängande sakerna fungerar.
Och ju större apparat männen har mellan benen, desto större problem.
Precis som kvinnor och stora bröst, faktiskt.

Arbetade ett tag på en industri, många år sen är det...
En gubbe gick under nån slags öknamn - buffelk-k.
Hoppas ni förstår.

Jag fattade inte, just då.
Men en dag tvingades vi stå bredvid varandra vid en pissränna.
Och som jag hatar dessa rännor. Jag gör nog hellre i brallan än stå där.

Gubben stod där när jag släntrade in. Jaha, inget bås ledigt, så jag fick ju ta rännan.
Ställde mig över en meter ifrån.
Öppnade upp overrallen och lättade på trycket.

Gubben som är två meter lång, tittar ner på mig.
Han säger nåt.
Jag känner mig liksom tvingad svara.
Så från att tittat in i det rostfria går blicken upp mot hans ögon.
I vrån liksom ser jag den.

Sen liksom släpper det loss!
Som den värsta brandspruta. En slang som lever sitt eget liv.
Pisset stänker över gubben och bort till mig.

Fy, fan!
Jag hukar till och min lilla byxorm far in kvickt. Kvickare än ett sköldpaddshuvud.
Man är liksom inte pissnödig längre.

Direkt går jag till omklädningsrummet. Byter overrall, tvättar mig.
Om jag hade minsta lilla obehag innan inför dessa pissrännor, kan jag säga att efter detta pissar jag inte i såna.

De är snuskiga och äckliga så till den milda grad.
Förmodligen är det inte heller en kvinna som designat att män ska pissa i ett mycket svagt lutande stuprör där man ser andra mäns piss passera revy.

Hmm..jo, det kanske är en kvinna, trots allt.
En manligsfientlig sådan.

Riv ner pissrännorna.
Vilket parti, tar parti för den frågan?

19 augusti 2008

Nationalister - dra åt helvete

Nationalistiska känslor?
Ja, jag vet inte det.

Jag har dem inte längre, i alla fall.
Numera glädjs jag över den idrottare som gör en bra prestation, oavsett födelseort eller nation.

I stundande OS ser man den ena idrottaren efter den andra ha "bytt" nation.
Dels för att kunna bli uttagen till OS, dels för att vara den första för den nya nationen osv.

Börjar bli trams av det ju.
Kanske dags ändra lite regler och sudda ut nationsgränser.

Vi tänker så här istället:
De 20 bästa i varje gren under si o så många år ska tävla i OS. Oavsett hur många de är från landet.
Man gör nån slags av ranking, helt enkelt.

Det vore kul se som exempel, faktiskt.

Ärligt talat bryr jag mig inte om nationen som vinner, jag ser bara till den enskilda, respektive lagets, prestation när jag kollar idrotten.

Sen får de komma från land och rike runt, det kvittar!
Vara bruna, svarta, vita, röda eller gula i skinnet.
Jag bryr mig fan inte.

15 augusti 2008

Aras känslor berör

Idag fortsätter media att ta upp brottningen och Ara.
I dagens Aftonbladet går Lasse Anrell ut och vill se honom få bragdguldet.

Det var väl ungefär vad de flesta bloggare redan igår kom fram till.
Men bättre sent, än aldrig, Lasse. :-)

Lasse drar också kopplingar till tidigare protester i OS. Något som även jag berört.
Men jag tycker ändå att den viktiga frågan i all rapportering är:
Varför gör ingen något åt en idrott som uppenbarligen inte fungerar?

Jag vågar påstå att jag kan inte vara ensam undra.
Tidigare har det ju varit problem både inom gymnastik och konståkning, på ungefär samma grunder. Ja, även boxningen var väl en gång i tiden rena skämtet.

Vad jag förstår, så har det väl blivit bättre inom de sporterna.

Bedömningssporter kommer dock alltid leva farligt. Den publik som inte själva klart och tydligt kan se vad som händer, kommer fälla misstankar om det mesta.
Använd ny teknik och vi kommer ha det lättare, för alla inblandade.

Jag menar så här: När till och med tennisen kan använda en så kallad hawk-eye för att se om den slagna bollen är rätt eller fel, då borde man tänka till inom fler sporter.
Mer om hawk-eye.

Fasen, sätt ett litet chip i brallan på brottarna, bestäm en tid de måste hålla sig innanför vissa ringar, annars vinner motståndaren.
Eller vad man nu kan tänkas.
Jag vet inte, spånar bara högt, som vanligt.

Kolla in Anrell om Ara.

14 augusti 2008

Ara får mitt guld

Ja, nu instiftar jag en ny medalj i landet lagom Sverige.
Hedersmedaljen, heter den.

Den ska brottare Ara ha!

Det är ett himla tjat just nu om folk som skäms över att Ara slänger sitt OS-brons och lämnar prispallen.
Han skymfar de andra på pallen, heter det.

Och de värsta menar: klart som fan att en så kallad "nysvensk" ska göra så att vi alla andra ska behövas skämmas över dessa invandrare i landet.

Ara tävlar för Sverige.
Det är det enda jag bedömmer.
Han skymfar ingen genom att lämna pallen.
Han är ju fullständigt rasande.

Det är lätt sitta hemma och tycka att han borde gjort si eller så, istället.
Visst, en uppretad elefant kan man säkert få till att dansa också....
Vi fungerar inte märkvärdigare än så, vi heller.

I tv-sofforna säger nu brottarexperter att domarna är korrupta. Att alla vet!
Jaha, säger jag då, som inte är expert: Varför ända in i glödheta h-e gör ingen något då?
Måste väl finnas nån som kan säga ifrån?

Möjligen är det just det som Ara gjorde i OS.
Lyfte frågan.
Precis som Tommie Smith och John Carlos i Mexico City 1968.

Nä, jag gillar dig Ara.
Du ska få mitt nystiftade pris: hedersmedaljen.

All heder åt dig Ara.
Domarna kan sticka den bruna OS-medaljen, i just det - brunögat!

Tommie Smith och John Carlos, undrar du?

Kolla in Aftonbladet.

Anrell - alltid rätt

I gårdagens Aftonbladet slog ju Lasse Anrell till.
Han skrev om simhoppning på ett sätt man sällan läst.
Själv satte jag maten i halsen två gånger om...
Riktigt farligt ska jag säga.

Nu var han gubbsjuk meddelas mig via mail. Och därför är jag också gubbsjuk.
Sjuk eller ej, det var kul som fan.

I dagens tidning visar Anrell upp en helt annan sida. Rubriken "TÅRARNA" säger det mesta.
Handlar om lagfinalen i gymnastik för flickor/damer.

Om ni såg lite på tv, så såg ni amerikanskan Alicia Sacramone. Hon drattade till ordentligt och Kina vann.
Dessvärre var det ju märkligt att den enda av deltagarna som liknade en dam skulle klanta till det.

Lasse skriver om detta öde. Bra och starkt.
Dess värre väljer Aftonbladet att inte publicera den texten på webben.
Det är mycket synd. För den hör verkligen hemma bland övriga texter Lasse publicerat.

Istället blir det en krönika om Ara. Bottaren som gick sin egen väg....
Mycket läsvärt. Rekommenderas.

Läs Anrell: Ara gjorde rätt.

Havet


Salt och surt, sägs vara en oslagbar kombination när det gäller smak.
Så smakar och doftar havet.
Saltkristaller yr i luften och det vindpinande havet skummar.
Slickar mig om munnen. Salt!
Men inte av svett...

Samtidigt känner jag den där sura doften i näsan.
Tången.
Den luktar verkligen.
Ibland luktar den fan, ibland bara nåt gott och friskt.
Blandningen är total.

Alla människor borde få uppleva en morgon vid havet.

Innan 06.00 satt jag och inväntade solens första strålar ovanför horisonten.
Hittade lite lä på en klipphäll.
Satte upp min underbara vilstol, plockade fram kikare, kamera, kaffe och snus...

Bara väntar.

Fåglarna sjunger allt mer.
Ännars är det bara vindens sus i gamla träd jag hör tillsammans med
havet som stormar på långt där ute.

Solen lyfter över trädtopparna.
Lyfter gör också ett par stora havstrutar.
De kommer emot mig och står nästan stilla i luften, bara metrar ifrån mig.
Det är mäktigt.

Havstrutarna kämpar med byiga kastvindar, men parerar elegant.
Själv läppjar jag vidare på det rykande kaffet.

Att inte få uppleva detta, är inget liv!

Bråka på..

Nog är det lite kul....

Här hemma i landet lagom Sverige så krigar vi på.
Med vaddå? Säger du!

Jo, hur vi ska få nya indelningar av landet lagom.
Vi ska ju ha nya regioner.

Lite spännande kommer det bli.
För nu kan ju inte ens grannstäder som ligger typ tre mil från varandra komma överrens, hur ska de då kunna göra det sen?

Ja, det ska bli ytterst spännande se hur nya regioner ska kunna genomföras i landet lagom Sverige, som är fylld av bytänkande, från storstad till landsort.

13 augusti 2008

Efterlysning!

Var är alla nikotinberoende i detta landet lagom Sverige, eller stavas det Svärje?

Skit samma!
Kan ni berätta var jag hittar, beställer billigt snus?
I min lilla hemby har jag hittat en stock för 330 spänn.
Är det verkligen billigt?

Tycker det låter dyrt.
Var och hur handlar ni?
Ge lite tips för fan.

Att sticka ut

Det blir allt svårare att slå igenom mediabruset.
Man ser sånt ganska tydligt i olika annonser på nätet.

Pricken över i var för några år sedan, synd jag inte har den bilden.
En som skulle sälja möbler, plåtade i vardagsrummet.
Dessvärre rakt in i en spegel också.

Naken!

Tja, det var ett kapitel för sig det.
Nu tar man till andra metoder för att väcka uppmärksamhet.
Här ska säljas en sängram:

"Frun ska göra om i sovrummet IGEN eftersom sängramen inte passar in längre. Den är klädd i vitt tyg, kommer från Ikea och den samlar en massa damm och katthår efter våra två katter. (Jag påpekade detta vid inköp, men vad vet jag om inredning.) Efter en tvätt av tygeländet runt stommen så krympte det och man får ta i så man får skitsmak i munnen för att det ska passa. (Och det gör det ej ändå) Man kan stå ut med det tycker jag, men igen, vad vet jag?????? Nu ska eländet ut (sängramen alltså, inte frun) och jag kan tänka mig att skänka bort eländet (igen, sängramen inte frun) Det är bara ramen som ska ut, ej skjutbanorna (madrasserna).Allt tyg är nytvättat. Eller bytes mot något kul. (OBS Ingen fru. DET RÄCKER MED DEN JAG HAR)"

Ja, jag stoppar där.

Anrell i storform under OS

Ja, nu är allas vår Lasse Anrell tillbaka.
I storform dessutom.

Anrell som brukar lista märkliga kommentarer slår nån form av rekord idag.
Jag skrattar som fan.

"Mexikanskorna är ganska duktiga, men har har lite svårt att hålla ihop benen i piken.

Kanske något för deras nya landsman Svennis att ha idrottsligt utbyte med."

Skriver Lasse angående simhoppning.
Vad Svennis tycker om detta veta jag inte.

Men djävlar vilken text av Anrell.

Läs hela Anrell.

9 augusti 2008

Vilken bild!


Jag vet.
Jag borde inte publicera denna bild utan tillåtelse.
Men den är så djävla bra att jag faktiskt gör det ändå.

Fotografen heter Gleb Garanich.
Bilden publiceras på DN:s webb.

Spana in textmassan också.
Här kommer du till DN

Att välja strider

Ett sånt djävla hyckleri!

USA:s utrikesminister Condoleezza Rice uttalar sig givetvis om det blomstrande kriget mellan Ryssland och Georgien.

- Sluta med attackerna mot Georgien med flygplan och missiler, respektera Georgiens territoriella integritet och dra tillbaka marktrupperna, låter tanten säga via AP.

Otroligt, egentligen.
USA har väl aldrig under sina invasioner visat någon som helst respekt. Senast i raden var ju Irak.
Dess för innan finns mängder av länder som fått kännas vid USA:s förträffliga utrikespolitik, som stavas militär maktmedel.

Nä, håll käften på dig Condoleezza!

Kriget mellan Ryssland och Georgien är bara sorligt.
Men så fort det finns minsta lilla intressant i marken, så dyker jägarna upp.
Det är ingen nyhet att det finns hyfsade fyndigheter av olja och gas i Georgien.
Därav kommer USA att sluta upp bakom Georgien.
Helt klart blir det så.
Kriget kommer att öka i omfattning och som vanligt är det de vanliga medborgarna, läs fattiga, som kommer lida mest.

Med andra ord.
Ju fortare vi kommer undan från olje- och gasberoendet, desto bättre.
Sverige med sina höga kunskaper måste gå i första ledet för att leda denna utvecklingen.

Det sätter fart på Sverige och vi kommer kunna sälja ny teknik.
Sånt ger fint klirr i kassan.
Politikerna måste sätta stenhårda mål.

Energi behöver vi alla.
Förnyelsebar är lösningen.
Inte att bygga ut kärnkraften, Odell!

Det var verkligen ett dumt utspel det, Odell.
Skäms på dig.

Om vi ska ha krig så är det just inom energifrågan vi borde ha en.
En folkomröstning sa tydligt vad svenska folket ville om kärnkraft.
Det var 20 år sedan, det valet!

På tok för lite har gjorts sedan dess.
Sätt fart på utvecklandet av förnyelsebar energi.

Vilket skämt blondinen är

Sveriges största blog!
Ha-ha...ja man skrattar sig fördärvad ju.
Rena skämtet som blondinen publicerar.

Det mest uppseendeväckande är förstås hur en sån blog kan bli så stor.
Vad fan lockar att se bilder på tallrikar med mat, tjejer som kråmar sig på bilder osv.
Innehållsmässigt är det rena katastrofen.
Sånt som innan många skrev i dagböcker, ska plötsligt publiceras, jag begriper det inte.

Jag är djupt oroad över den utveckling som sker.
Det finns mängder av bra bloggare som faktiskt har nåt att berätta och som gör det på ett bra sätt.
De skapar debatterna.
Efter ett tag dyker de upp som en fortsättning i Dagens Nyheter på insändarplats, skillnaden nu är att nån/några politiker skrivit den.

Fattar ni skillnaden?
Visst alla får göra sin röst hörd. Det är inte det jag är emot.
Jag bara inte förstår hur det kan bli en stor sak av att skriva och plåta om ingenting.

8 augusti 2008

Trottoaren - snart död

En företeelse som en trottoar tycks vara på väg(?) ut!

Att det finns trottoarer är ju underbart. Här ska man kunna gå och strosa i lugnt tempo.
Inga bilar, mopeder eller andra fordon...är det ju tänkt.

Jodå, här cyklas det hej vilt fram, även mopederna kryssar fram som om det vore slalom.
Problemet måste tydligen vara att folk inte vet skillnad mellan trottoar och en kombinerad gång- och cykelväg.

Problemet är ju inte heller åldersrelaterat, då hade jag nog haft lite lättare förstå.
Men när jag ser vuxna susa fram mellan åldringar och deras rullatorer, ja, då kan man undra.

Idag möttes jag mitt inne i stan av en tonårsbrutta som glatt kom cyklande rakt emot mig, pinglade lite piggt, och tycktes mena: Flytta dig!
Men inte. Jag gick mitt i trottoaren, som var en meter bred, hon fick kasta sig ut i körbanan.
Livsfarligt, förstås!

Men, ge fan i trottoarerna, säger jag!
De är de sista partierna vi fotgängare har kvar.
Vi vill kunna gå här och slappna av.
Inte fundera ett skit på trafik som försiggår på en trottoar.

4 augusti 2008

Skrota Pride

Så är äntligen freakshowen över då.
Pride.

Vilket djävla skämt, alltså.
Visa upp sig på ett sätt som verkligen gör människor till avvikare.
Vad i herrans namn vinner människorna på detta?

Inte ett skit, förstås.
Vore det inte bättre fixa festivaler för mänskligheten - som sådan.
Oavsett sexuell läggning.

Jag har lite svårt för detta.
Känner en del homo och lebbor, men vi gör ingen grej av det.
Vi umgås som normalt folk.
Ingen behöver fundera på vad den ska säga, i fall man kränker nån....

Själv kallar jag dem både bögar och flator, om vart annat. Menar givetvis inget illa i det.
Vi skämtar hjärtligt och rått om det mesta.
Det är nämligen först då som man förstår att vänskapen är ärligt menad.

Men de skulle aldrig ställa upp i Pride och dess freakshow.
Nu när vi inte längre har några missfoster á la mannen med vattenskallen eller en ny elefantman, väljer vi att visa upp andra saker.
Vad som skiljer vattenskallen och hbt-människorna kan man fundera över.

Jo, i de freakshows vattenskallen fanns med i, var det knappt av egen fri vilja han ställde upp.

24 juli 2008

Birro

Marcus Birro kör Karlavagnen just nu!
Han är en person man hatar eller älskar.
Bara till att välja.

Hans blog är mycket intressant att ögna igenom.
Oavsett vad du tycker om personen Marcus Birro.
Ge det en chans.

Marcus Birros blog

Stoppa utförsäljningarna!

Alliansregeringen och även den förra regeringen gör fel som säljer ut statliga bolag.
Det finns saker som vi alla behöver ha tillgång till.

Bostäder och energi är två såna saker.
Som exempel alltså. Det finns ju fler exempel.
Detta ska staten se till att hålla i.
Här ska inte finnas några privata affärsmän som ska fylla på sina redan välfyllda plånböcker.

Bara för att staten säljer ett vinstdrivande företag till det privata, så betyder inte det att vi medborgare får nåt billigare i slutändan.
Tvärtom verkar det vara så att allt blir dyrare.
Staten går nämligen miste om de miljarder som årligen ges i avkastning från företagen.

En avkastning som kommer enbart hamna i privata fickor, istället för att återinvesteras till staten.
Vi har ett enormt systemfel i detta landet när man säljer ut såna här företag.

Visst, man kan sälja dem för mycket pengar. Men det är kortsiktiga pengar och vi medborgare är förlorare i dubbel bemärkelse.
Så, sätt stopp för utförsäljningarna nu!!!

23 juli 2008

Släpp dårarna loss!

Den ena psykopaten efter den andra går lös i vårt samhälle.
Alla bara ruskar på skallen och undrar hur i helvete de kan få gå lösa.

Frågan är inte helt enkel att reda ut.
Som bekant fanns en tid då alla som såg lilla minsta suspekt ut, stängdes in.
Allt från mongolider(Downs syndrom) till gravt utvecklingsstörda.

Besökte själv i slutet av 60-talet nåt slags sinnessjukhus i mörkaste Småland. Jag glömmer aldrig det besöket. Här fanns den lilla killen med jätteskalle, nån gubbe som irrade runt och slog skallen i väggen, en som satt och vaggade fram och tillbaka på en stol - vrålandes rakt ut.
En gumma utan tänder satt och skrattade hysteriskt, hela tiden.
Ja, fy fan.

Dessa personer var inlåsta. De hade en tomt de kunde gå ut i, men sen var det stopp.
Så här gjorde vi på den tiden.
Det fanns liksom ingen större debatt om hur man förvarade dem. För förvaring var det och inget annat.
Många drogades ner.

Sen kom den lite moderna tiden. Plötsligt skulle alla dessa ut i egna boenden.
Inget fel i grundtanken, ju.

Själv fick jag en liten gumma till granne.
Hon gjorde inget större väsen av sig i ungefär nån månad.
Sen började helvetet.
Varje morgon mellan 03-05 körde hon igång.

Hon skrek som besatt. Slog i köksluckor och dörrar så att de gick sönder.
Smällande gjorde att jag vaknade - givetvis.
Jag ringde till pskyket.

Men inget hände. Gumman mådde allt sämre och till slut fick jag nog.
Då hade jag ringt minst en gång i veckan under ett halvt års tid.
- Antingen flyttar ni in gumman eller så kommer ni få en ny patient. Nämligen mig!

Det tog ganska exakt ett år innan gumman flyttade ut.
Än idag begriper jag banne mig inte hur jag kunde vakna varje morgon av detta smällandet och ändå sköta mitt arbete.

Det finns helt enkelt människor som inte klarar av att bo i vårt öppna samhälle. En del är ju farliga och ska inte ens släppas ut.
Detta måste vi ha klart för oss.

Därför måste man liksom backa lite och hitta andra metoder.
Jag vill inte ha tillbaka de förfärliga sinnessjukhemmen. Nää, fy fan.
Men de ska erbjudas boende där det finns vårdpersonal dygnet runt.
Inte som nu, nån som tittar in och sedan åker därifrån.

Patienter som går på medicin tar den inte, de fördärvar sig själva, omgivning, och inte minst skadar materiellt sett inomhus i sina boenden.
De egna boenden kom inte enbart till för dessa patienters bästa.
Den som tror det, tror fel.

Mycket av detta kom till också för att spara pengar.
Pengar, alltid detta djävla tjat om pengar!

22 juli 2008

Klädbeskymmer

Var fan tog alla flanellskjortor vägen, egentligen?
Hur ofta ser man nån bära en sån idag?
Inte ofta, kan jag säga.

Läser man olika sidor på nätet så skrivs det om att flanellskortan citat: "används främst till vardags och ej i samband med högtidliga tillfällen."
Tjoflöjt, på er, säger jag.

Som gammal bärare av flanellskjortor kan jag säga att den bars i alla möjliga sammanhang.
När den var ny hade man den till att stapla in på bykrogen med.
När den blev äldre hängde den med ut i motionsspåret eller till jobbet där man ändå skulle skita ner sig.

Det var verkligen en slags återvinning av skjortan det!
Man brydde sig inte om färger eller mönster. Flanellskjortan var ju skön och blev nästan bättre ju mer sliten den var.

Det samma gäller ju med jeans. Jag har jeans som säkert passerat 10 år.
Brukar nämligen köpa typ tre-fyra par när jag väl handlar.
Så gör jag med det mesta.
Speciellt kalsonger och strumpor.

Förra veckan handlade jag 40 par strumpor, i samma färg - dessutom. Sen blev det visst 20 nya kalsonger också.
Ja, folk tittar och tror att man köper till ett fotbollslag, eller nåt i den stilen.
Och sen kanske bara en färg på rubbet...byter du aldrig, säger ingen.
Men de kan ju tänka.

Och om de kan tänka så borde de förstå min uppköp.
Jag gillar inte handla kläder. Jag hatar det!!!!!!!!!
Kommer jag in i affären så ber jag genast expediten plocka fram nåt som kan tyckas passa.
Fem minuter senare ska allt vara över.
Jag provar inte ens hur trasorna hänger på kroppen.
Vill bara ut från affärshelvetet.

Får väl snacka med en hjärnskrynklare vad som kan ligga bakom denna känsla.
Möjligen är det en kvinna som förstört mitt liv.
Var tillsammans med en sådan för länge sedan.
Hon kunde verkligen shoppa.
Eller rättare sagt, så mycket handlande var det kanske inte.

Men en satans tid tog det.
Att följa med och handla en bh var ett dagsprojekt.
Dum som jag är, följde jag mig, till en början.
Men inte sen.

Då lurade häxan iväg en väninna istället. Väninnan är en av mina bättre vänner idag, men hon skiter fullständigt i mitt ex.
Det är i alla fall ett betyg på att jag inte var ensammen om upplevelserna kring dessa, minst sagt, traumatiska inhandlingar.

Ja, fy fan!
Och nästa vecka måste jag ha nya byxor....