Heja Jan

Så blev då Jan Eliasson ny utrikesminister.
Tokfel eller tokrätt?

Tokrätt enligt mitt sätt att se på saken.
Det finns flera fördelar med Jan Eliasson.
Betydligt fler plus än minus.

Det finns ingen i Sverige med hans meritlista.
Han har ett godkännande av i stort sett hela världen.
Jan Eliasson är ett namn som förmodligen är mera känt utanför vårt lands gränser än innanför.

Eller rättare sagt - det var så innan han blev vår nya utrikesminister.

För nu har ju alla vaknat och ska ha synpunkter.
Antingen är det fel på bakgrunden eller nåt annat.

Själv blir jag bara trött på hela diskussionen.

Felfritt

Är du felfri?
Nä, förmodligen inte.

Ska vi - eller kan vi - begära att vissa människor är totalt felfria, inte har ett enda skelett i sin garderob?

Varför dessa frågor?
Tja, varför inte?

Dagligen läser vi om politiker eller andra som sagt/gjort något litet ynka fel. Detta ska sedan skärskådas och nagelfaras till nivåer som aldrig står i paritet med vad som hänt.

Inom andra yrken hade man slagit arbetshandskarna i bänken, bett de som kritiserar fara åt h-e!
Men oftast kan inte de här människorna göra det.

Allt eftersom de sitter på positioner i vårt samhälle, där detta inte är brukbart.

Jag tycker faktiskt att vi måste vända trenden.
Istället titta på helheterna.
Sluta gnälla över små misstag, istället lyfta positiva tongångar.

Visst, det finns saker som ska belysas ordentligt.
Men det måste finnas en portion rim och reson över hur långt det ska gå.

Ingen människa mår bra av detta.
De som drabbas mår dåligt och även de som sitter på åskådarbänken mår dåligt.

En sak är säkert: Jag vill inte byta med dem!

Figur

Att börja ett nytt arbete har sina sidor.
Det är massa nya intryck att ta in i skallen, som redan är fylld med massa saker.
Oftast är det väl gammal bråte som skvalpar runt till ingen nytta.

Vissa personer kan liksom rensa sig och sedan fylla på med ny uppdaterad information.
Det kan inte jag. Möjligen har det också med saken att göra att jag är aningen disträ.
Kan faktiskt känna igen mig i seriefiguren Professor Kalkyl...

Men det var en helt annan seriefigur som jag fick på min hals i veckan.
- Om du ska sitta på den arbetsplatsen - så är du X, sa en kollega.
- Jaha, så man är nån slags seriefigur då alltså? undrade jag.

Blickarna tillbaka såg mest frågande ut.
Att inte folk har hört talas om X och Y är ju i det närmaste en skandal!
Tidningen MAD.

Världens i särklass bästa satir.

Korkat

Med risk för att bli bötfälld....
SOK är numera: Så Ovanligt Korkat.

Paradox

Började nyss ett nytt jobb.
Kul!
Men många frågor från nyfikna kollegor om allting.

- Jag ska bara bli lite varm i kläderna först och komma in i rutinerna, innan jag kan svara, har jag sagt som en envis papegoja.

Och det är en paradox.
För just när jobbet blir rutin - då ska man banne mig hoppa av och ta ett annat!

Ännu så länge är det dock ingen som påpekat felet i mitt svar...

Helt fel

Vi svenskar måste bo helt fel.
Vi är ju totalt ute.

Svenskarna är ett soltörstande folk.
Och ändå bor vi här i detta avlånga kalla land.
Varför?

Är det månne så att det soltörstande egentligen ligger i våra gener och att vi inte är ämnade och anpassade till att bo just här?
Kanske.
Vi drevs kanske på flykt av olika anledningar.

Hamnade i ett ogästvänligt klimat.
Satte ner våra bopålar.
Men driften efter värme och sol från sydligare breddgrader ligger djupt nedärvd.

Så, egentligen är vi säkert bara rövare och mördare allihopa!

Men ty, då detta skedde fanns ju ingen integrationspolitik.
Därför fick liksom naturen ha sin ordning.
Hals över huvud flydde de som inte passade in i mönstret.

Landet "Lagom" passade bra för deras vidkommande och avkommor.

Effekt

Plus fyra ute idag. Solsken, vindstilla och klarblå himmel.
Men snön smälter fantastiskt sakta.

Nu vill jag nog allt ha en släng av växthuseffekt i detta landet.
Snön försvinner och vi får klimat som mer liknar Kanarieöarna.

Jo, jag tackar jag.
Folk kommer att vallfärda till landet Sverige.
Här är det ju bara så himla gott klimat då.

Djäklar vad mycket pengar vi kommer tjäna. Tursimindustrin kommmer slå ut allt annat i vårt land.
Skattekronorna väller in och vi kommer inte sakna några oljepengar alls - vilket Norge gör då deras borrhål sinar.

Tänk vilket paradis!
Vad finns att vara rädd för?

Komma närmare viruset

Kustnära boende.
Alla pratar om det. Det är dyra tomter, lyxvillor spikas upp, den ena mer konstig än den andra.

Vanliga människor ska inte längre kunna trampa på invanda stigar, här ska byggas kustnära!

Ha-ha, skrattar jag och ler lite.
Nu är det ju livsfarligt att bo just kustnära.
Gräsänder och andra fåglar med farligt virus i avföringen.

Inte så bra om de små barnen petar i sig det bajset.
Och för de små, små hundarna. Ni vet såna där små hundar att de egentligen borde kallas för insekter.
Hur ska de klara fågelvirus?

Åhh, fan!

Avdelning nya rön:
"Om användandet av kontanter minskade i vårt samhälle, så skulle antalet värdetransporter också kunna minska.
Därmed också rånen av dessa transporter."

Dela genast ut genipriset till dårarna som kan komma fram med denna självklarhet.

Sexualkunskap

Inte underligt att det föds lite barn i landet Sverige.

Kunskapen ska tydligen inhämtas av våra tonåringar från porrfilmer.
Analt och oralt är ungefär vad det går ut på..kan jag avslöja om du missat en sån film.

Hur som helst.
Barn görs inte på nåt av dessa båda ställen...

Namnteckning

Det är märkligt...
Trots massa modern teknik så ska vi ändå underteckna dokument med bläckpenna.

Visst är det märkligt?
Idag fick jag köra sex mil enbart för att kunna få en "kråka" på ett papper.
I mina ögon helt meningslösa mil, bortkastade i både form av pengar och tid och inte minst miljömässigt vansinne.

Jag kan deklarera elektroniskt via webben eller telefon.
Men inte underteckna en handling!

Här måste faktiskt myndigheter som sysslar med namnteckningar tänka till och komma med en mycket snar lösning.
Tänk så mycket enklare livet skulle bli om vi kunde maila dessa dokument som ska skrivas under - mellan varandra.

Digitala signaturer är inget nytt, men tyvärr har det liksom inte hänt nåt på fronten.
Att år 2006 underteckna med bläckpenna känns lika aktuellt som att åka häst med vagn.

Det är sånt man kan göra en fin sommardag för att få en annorlunda upplevelse.
Precis desamma är det med bläckpennan.

Men för att klara av snabba rutiner i det vardagliga arbetslivet, behöver vi inte dessa krumbukter.

Kan inte påverka allt

Var är våren?
Jag är trött på vinter med snö och slask nu.

Vi människor kan mycket men inte förändra vädrets nycker.
Det är nog bra det.
För annars hade vi gjort det för lännge sen.

Till och med i en gammal Kalle Anka var detta med väder och miljö uppe en gång.
Joakims oljeborrtorn hade sprungit läck.
Vinden och havsströmmar droh nu olja mot en liten oansenlig ös som ägdes av Björnligan.
Om oljan nådde stränderna skulle Joakim få betala med exakt allt han ägde till skurkarna.

- Gör nåt! vrålade Joakim till hela sin arsenal av duktiga medhjälpare.
- Vi kanske kan ändra på strömmen, provade Joakim.

- Den dagen vi kan ändra på väder och vind är det också vår mänskliga död! förklarade proffessorerna.

Ganska tänkvärt.

Kärnverksamhet

Först var det lekskola.
Sen kom förskola.
Alltså en skola som ska förbereda barnen inför den riktiga skolan.

Där finns pedagoger och allehanda specialister.
Ändå kan förvånande många ungdomar vare sig skriva, läsa eller räkna efter klass 9!

Nåt måste väl gått käpprätt på denna långa skolväg...

Om barn och ungdomar ska gå i skola över 10 år - och det ändå inte fixas det som lärarna är tillsatta att fixa....hur tror lärarkåren någonsin att deras status ska kunna höjas?
Med rottingen, kanske?

Kanske är det så att mycket annat också ska göras i dagens skola. Att det blir snuttifierat så man missar det viktiga.
Många gånger läser man ju olika ämnen utan att dessa "kuggar" in i varandra på ett naturligt sätt.
Det går att modernisera mycket av utlärandet.

Men nog borde man kunna begära att en 10-åring ska kunna skriva sitt namn och läsa enklare texter och behärska nån typ av matematik.

Dags att göra som storföretagen. Gå tillbaka till kärnverksamheten.

Upplysningsvis kan jag berätta att kärnverksamheten i skolan är lära elever läsa, räkna och skriva.

Gör nåt nytt

Melodignölandet på TV får proportioner det inte är värt.
Hur i herrans namn kan man lägga ner så mycket resurser på detta?

Städer slåss som tungviktare i boxning mot varandra, allt för att få vara med som arrangör till jippot.
Det sägs kunna ge bra PR och reklam.
Jag är tveksam till det.

Därför att flertalet av oss skiter fullständigt i det hela.
Vill man vara PR-mässig i en kommun så gäller hitta nåt nytt.
Inte gå i samma fotspår som alla andra.

Och för att konstatera detta behöver man inte ens vara en PR-konsult.
Numera tycks ju dessa PR-människor bara stick upp fingret i luften och sedan haka på en trend.
Helt kass!

Kom med nåt nytt, för tusan! Gärna något som är samhällsnyttigt också.
Då får din stad/kommun PR värd namnet.
Upprepningar känns mest irriterande som när man drabbas av ideliga sura uppstötningar...

Olika moment

Jag är stark.
Tja, jag har i alla fall mycket kropp som kan läggas bakom när man använder hävstångsprincipen - i alla fall. Så det så!
Detta kan medföra att när man byter däck på bilen så kan man dra sönder bultarna.
Inte bra.

Blev därför glad när jag hittade en billig momentnyckel. Under 150 kronor och bara tre mil bort, som hittat.
Efter inköp tar jag vägen förbi min märkeshandlare. Stövlar in i verkstaden och vill veta med vilket så kallat moment jag ska dra åt min bultar vid däckbyte.

- Hur många kilo ska det vara? frågar jag
- 90 till 120 beror lite på dimensionen, säger verkstadsmannen.

Öhh. Säger min hjärna. Kilo? Eller nåt annat? Tänker hjärnan och vill säga.
- Det var som fan, säger jag istället.
- Jo, serru. Men det är ingen som arbetar med moment nu för tiden. Man hinner inte, man drar med luft, pladdrar verkstadsmannen vidare.
- Men ändå 90 kilo, mycket det va?
- Nja, på småbilar ska det vara runt 90 sen har du större med grövre dimensioner på bultar som behöver ha upp emot 120, svarar åter verkstadsmannen.

Och där står jag med nyinköpt momentnyckel som klarar 15 kilo!
Hej o hå.
Nåt måste ju vara fel, tänker jag när jag tar min hemfärd.

Dagen efter är jag lite mer lugn. Tar mig till en affär som bara byter däck hela dagarna.
Samma fråga.
Och svaret är 90 - fast i Nm.
Nm betyder Newtonmeter och 90 såna är runt 9 kilo.

Tydligen mäts det nästan alltid i Nm och inte i kilo, därför funderade inte den första verkstadsmannen på att svara i just Nm.
Han vet ju vad det är.
Man arbetar ju ALLTID i Nm.

Så kommer då en som inget kan och frågar.
Då får väl den drumeln skylla sig själv.

Handkräm

Aqua
Propylene Glycol
Isopropyl
Myristate
G-12-15 Alkyl Benzoata
Glyceryl Stearate
Carylic/Capric Triglyceride
PEG-6 Stearate
Cetearyl Alcohol
Stearic Acid
Paraffinium Liquidum
Glycerin
Parfum
Carbomer
Triethanolamine
Celeth-20
Steareth-20
Hydrolyzed Keratin
Phenoxyethanol
Methylparaben
Ethylparaben
Propylparaben

Dålig koll

Många rån är det just nu, så kallade värderån.
Det vill säga mot transportörer som forslar runt våra mynt och sedlar.

Detta är inget nytt. Och polisen själva kan nog med ganska stor säkerhet ringa in vilka i vårt samhälle som sysslar med denna lönande bana.
Därför att det är mycket lönande.
I de flesta vårderån så kommer inga pengar alls tillbaka.
Och vi talar om stora belopp som försvunnit.

De som får betala är förstås alla andra.
Nu har handeln fattat att om man sänker kostnaderna för själva kortanvändandet vid betalning - så kanske allt fler kommer nyttja det.
Nähäää...dra på trissor.

Vidare kan man ju fundera över detta med att privata bolag ska åka runt med pengar i bilar. Jag tycker det verkar allt annat än vettigt.
Om det nu ska köras runt på vägarna så borde det vara ett samhällsansvar.
Därför att ett tag stoppade man ju transporterna, det fick direkt följder som nästan var samhällsfarliga.
Så bort med privata bolag i denna bransch!

Vore mycket bättre att vidareutbilda exempelvis militär personal till detta ändamål. Här ska ju ändå bantas mycket framöver. Och istället för ge dem en arbetslöshet kan man nyttja deras kunskaper till det här.

De privata bolagen är inte byxade att klara av uppgiften. Insidertips, dålig koll på personal, listan är diger för vilka försumligheter som begås i branschen.

Bli en PICK - idag

Är du också PICK?
PICK står för Politiskt ICke Korrekt.
Det lanseras på Internationella Kvinnodagen.
En händelse som ser ut som en tanke.
Och faktiskt är det så också.

Vi behöver inte ha dagar som kvinnodagar. Vi behöver ha en rejäl helgdag där all form av orättvisa kan lyftas fram och debatteras.
Sen kan det handla om löner, miljö, mobbing...vad som helst.

Någon ville att FN-dagen skulle kunna bli en verkligt internationell rättvisedag. Man följde den här människans arbete från idé till att träffa människor i FN-högkvarteret, genom ett TV-reportage.
Fantastiskt bra TV och ett förslag som jag tycker vi alla borde kunna sluta upp bakom.

På tal om TV.
Jag tänker SVT1 och 2. Kanontv.
Men...men....
Nyordningen som infördes förra året gillar jag inte.
Att göra tvåan helt ansiktslös mellan programmen, lyssna till en röst och se den där blåaktiga pausbilden......nääää.
In med trevliga människor igen.

I ettan så kör man med begreppet "strax". Det bra med den kanalen är att man ändå ser nån då och då mellan programmen.
Vidare kan man bara konstatera att Sveriges Televison står sig internationellt sett bättre än många andra länders TV.

Fast.
Jag gillar inte snuttifierandet. Inte heller att man ska "läsa mer" både här och där. Jag vill höra och se, det är liksom därför som jag har TV, serru.
Då är det bättre att man har fler fördjupningsprogram, många flera.
Sen är det faktiskt så SVT: att vi inte behöver bli så internationella att vi enbart har TV-program som är 30 minuter långa.

I ett försök så kortade man ner "Vetenskapens Värld" från 60 till 30 minuter. Och plockade bort den fenomenale Bo G Eriksson.
Förkastligt. Jag mailade genast in mina synpunkter till TV-ombudsman Claes Elfsberg.
Att Bo G Eriksson blivit så styvmoderligt behandlad begriper jag fortfarande inte.
Hans program från Birka och över hela världen har satt Sverige och kanske främst SVT på den internationella TV-kartan.

Noterbart är i alla fall att "Vetenskapens Värld" numera åter är 60 minuter långt. Dock utan Bo G Eriksson....snyft...

Specialprogram om Bo G Eriksson och fotograf Lennart Nilsson är inte för mycket begärt!
Fixa det SVT. Program som kommer kunna säljas över hela världen.

Behandla alla väl

Det är dags att behandla människor för vad de är!
Man pratar kvotering än hit och dit.
Är det inte kön så ska man ha en positiv särbehandling för arbetssökande från andra länder.

Varför då?
Lika illa har det varit med starta eget och dess möjligheter. Kvinnor har kunnat gå längre på dessa bidrag än män. Därför att man vill ha fler kvinnor med egna företag.

Vore jag kvinna hade jag tolkat detta som att jag är mycket dummare än en man och behöver längre tid på mig att starta ett eget företag...

När skrota allt sånt!
Respektera människor som de är, oavsett var de kommer ifrån eller vilket kön de har, ålder etc.
Genom att inte göra det så skapar vi ett samhälle som är segre...ja, ni vet, det där krångliga ordet vars motsats är integreation.

Om vi behandlar alla lika så behöver inte göra massa undantag hit och dit. Samhällsekonomiskt skulle det också bli.
Sen måste man ändå givetvis titta till den enskilda personen och skapa möjligheter för just denna.
Och där brister det påtagligt i dagens samhälle!

Bättring tack!

Köttberg

Köttberg.
Sa Nuder och helvetet bröt ut.
Så fick man ju inte säga.
Han fick be om ursäkt.

Sedan dess hör man ordet lite varstans, i nyheter etc.
Jag tycker det var skickligt av Nuder använda ordet. För aldrig har väl en fråga blivit så genomlyst sedan dess?

Vår befolkningspyramid debatteras allt mer och mer. Men jag ser inga direkta lösningar på hur vi ska göra för att lösa det hela.
Jag har heller inga klara lösningar. Ättestupan?

Nä, men jag tror att när man blir äldre så ska man ha bra boende. Våra gamla ålderdomshem hade sina brister, visst.
Men fasen vet om vi inte måste ta och damma av dem igen, fast i modern tappning.

Att ha folk flängande på vägarna för att göra ett blixtbesök hos en gammal kan väl inte vara en lösning i längden?
Sånt här får jag ofta på tafsen för att jag tycker och säger.
Men jag anser att de flesta inom hemtjänsten kunde lika gärna serva runt i hus som är byggt enligt de normer som gör att det blir bättre.

I min gamla 60-talslägenhet har inte mycket hänt sedan huset byggdes. Att hjälpa en gammal sjuk människa i en sån lägenhet är inte lätt. Jag vet.
Vore det inte bättre att man satsar pengar på "äldrehus", med bra standard och där man gör det lättarbetat för personal?
Detta skulle gynna alla.

Okej, detta kostar. Låt det kosta då. Pensionärer är mycket köpstarka och har oftast en del pengar undanstoppade också.
Vi låter dem helt enkelt betala rejält för denna servicen som de kan åtnjuta på ett sånt här boende.
Med vacker omgivning, bra boende, bra service etc. är jag övertygad om att folk är beredda betala.

Jag är till och med så dum att jag tror det kan bli en bra affär i slutändan. Det vill säga att den kommun som först satsar på detta kommer få en inlyttning av äldre. Med andra ord trillar det in lite skattepengar också.
I det långa loppet är det även bra för miljön. Mindre hemtjänstbilar på vägarna osv.

Men det viktigaste är trots allt att omsorgen om de äldre skulle bli så mycket bättre och mer värdig.
Sånt kan man inte värdera i pengar!

Så därför är det dags för kommunerna att tänka om.

Bevingat - igen

Som du kör får du cykla.


Som du fiskar får du äta.

Med posten kom skrattet

Så kom det då med posten.
Trots allt.
Ni vet det där kuvertet i A4-storlek.
Och med skrikande färgen orange.
Inte så där diskret...

"DEN ALLMÄNNA PENSIONEN" står det versalt över hela kuvertet.
Jag öppnade det faktiskt i år.
Och det var i sanning en rolig läsning med siffror.

Går jag i pension vid 61 års ålder om 15-talet år så kan jag iskallt räkna med 8.100 per månad vid noll procents tillväxt. Nog lika bra räkna med noll, tänker jag.
Väntar jag tills 65 år ålder får svindlande 10.600 och vid 70 fyllda 14.500 per månad.

Oj, så mycket!
Jag bryr mig inte ett dugg om detta. Den dagen den sorgen.
Man får väl hoppas det finns nån form av socialt skydd även då det är das för en annan att trappa ner.
Inte fasen ska jag jobba full tid fram tills jag är 70, i alla fall.
Nä, aldrig.

Samma dag kom också en annan rolig läsning med posten.
En räkning från Telia.
Nån pratmoster i telefon är jag inte.
10 timmar lite drygt på ett kvartal blev det.

Detta till en summa av 627 kronor!
Jag trodde givetvis det var nåt smärre tryckfel.
Men såg sedan att allt handlar om fasta kostnader.

Totalt är mina fasta kostnader på 525 kronor. Jag har nämligen en sån där "skvallrare" också.
Så egentligen ligger då min samtalsavgift på cirka 102 kronor!
Det är med andra ord 10 kronor i timmen, billigt.
Om det nu inte var för de fasta kostnaderna då...

Just fasta kostnader är det som gör företagen rika, eller rättare sagt - skitrika.
Det är en lönande affärsmodell att "lura" oss med billiga månadskostnader som sedan bara tickar in, oavsett om man nyttjar tjänster eller ej.
Finurligt!

Dags att hitta på en sån affärsmodell för mig också.
Sedan lugnt luta sig tillbaka och ta pension vid 61 års ålder - som multimiljonär!
Det vore nåt.

Valfrihet

- Det är ju själve fan vad man ska vara uppdaterad nu för tiden, säger kompisen.

Jag väntar på en rejäl fortsättning i form av en förklaring.
Den uteblir.
Vi förstår båda ändå vad som menas.

Alla val vi som medborgare ställs inför medför i det närmaste ångest för flertalet.
Pensioner, telefonavtal etc.....listan är lååååååång...

På en mängd områden ska man vara påläst och kunna det senaste. För det som gällde förra månaden, kan man ge sig den på, inte gäller idag.

Våra liv blir allt mer komplicerade att leva. Detta utan att man får ny bra kompetens.
Om vi ska ha valfrihet så måste det för böveln finnas lättare hjälpmedel som fixar valen.
Men se, det finns ju inte.

Ty det som verkar billigt visar sig bli dyrast. Mängder av avgifter tillkommer och man sitter där med lång näsa.
Tjoooflöjt, ännu en lurad!

Min strategi sen flera år är att inte välja. Men inte ens jag kommer undan.
Pensionsvalet gick bra. Jag gjorde absolut inte ett skit. La bara breven som damp ner i lådan på hög. De flesta är inte öppnade.
Att inte välja visade sig sedan vara också ett val!
Och senare visade det sig att det också var ett ganska vettigt sådant.

Taktiken att inte välja fungerar inte när man ska handla. Att komma in på bolaget för att köpa öl innebär val.
Sort på sort står uppradade och kallar på min lever.
En del sorter kan man inte ens uttala.
Man snurrar runt ett varv i butiken och landar på den sort man brukar köpa.

Det var bättre förut på bolaget. Spriten, vinet och ölet stod gömt.
Man var tvungen veta vilken sort man skulle köpa.
Annars blev det liksom inget köp.
Man höll sig till två-tre sorter.

- Håll dig uppdaterad, säger kompisen.

Visst, läsa matspalter för att få goda råd om bästa vinet till glass exempelvis.
Ska man välja smör med 2 procent fett eller 4 procent fett?
Skillnaden är ju 100 procent!
Men vad gör det i längden?
Att jag lever en månad längre som ett kolli på långvården, ändå ovetandes om både tid och rum?

Digital-TV! Jisses då. Samma förbannade gissel.
Internet....listan är lååååång mina vänner.

Nä, jag vill inte ha nån valfrihet!
Varför ska jag lägga min energi på att fundera över såna här saker?

Jag vill leva, må bra, inte fundera på om jag valt rätt eller fel.

Nu startar jag folkrörelsekampanjen:
No more choises!

Vårdplanering

Torsdag, 2 Mars 2006
Vårdplanering?
Smaka på det ordet...

Det innebär att när man är gammal och något händer så ska man genomföra en sådan planering för att finna den rätta vården för den gamle. Man ska se efter behov sjukdomar etc.

Detta har nu min farfar drabbats av.
Han har bott i en liten lägenhet, är inne på sitt nittiosjätte
levnadsår, bara det en mindre bedrift.

Häromveckan trillade han kull i köket.
Han förmådde inte ens slå larm via det larm som sitter på hans arm.
Där låg han när hemtjänsten hittade honom.
Hur länge han legat där vet väl egentligen ingen. Bara han själv, men eftersom demensen kommer och går så försvinner ibland både tid och rum också.

In på akuten hamnade han i alla fall. Där hittade man lite saker som hemtjänsten inte ens brytt sig slå larm om!
Efter ett par dagar så skulle man vårdplanera gubben.

Läkaren var inte påläst. Fick svettig i pannan be min syster och mor om
ursäkt flera gånger för att han kom med fel uppgifter.
En sjuksyster menade att farfar var i dåligt skick. Kan bara gå med två
levande stöd - människor. Inte äta, dricka, eller sköta toalett...

Men då hade inte kommunens enhetschef öppnat munnen ännu. Nog kunde väl
gubben flytta hem till lägenheten, trots allt?
Först efter att man har sju(!) hembesök per dag så kan man komma ifråga för ett särskilt boende, menade chefen.

Turligt nog har min syster arbetat i 30 år med såna här människor,
alltså med demens. Hon sa stopp och belägg direkt.
Nu verkar det efter många turer som om mina gamla farfar kan komma till särskilt boende.
Men jisses sånt trassel för att nå dit.

I mitt tycke borde man faktiskt börja vårdplanera inom vården! Nåt måste vara fel när det ska skötas på detta sättet.
Nä, det verkar banne mig som om alla inom vården borde ta och kolla sig själva.

Humanitet och lite sunt bondförnuft verkar vara ett minne blott.
Möjligen är det en släng av demens alla drabbats av som sysslar med detta!

Bevingat

Onsdag, 1 Mars 2006

Att tro är att mindre veta.